USA:s dolda agenda i Mellanöstern

12 oktober 2015

Ryssland bekämpar mycket framgångsrikt IS, tillsammans med och på begäran av den syriska regeringen. Eftersom det är Syrien som önskat denna hjälp är den också internationellt legitim, till skillnad från de amerikanska och dess allierades bombningar, vilka skett helt utan sådan begäran eller med mandat från FN.

Äntligen sätts stopp för denna vidriga grupp som skär huvudet av barn, kvinnor och andra, som eldar upp människor levande och som tillintetgör några av mänsklighetens viktigaste historiska minnesmärken. En grupp som efter amerikanska insatser i Afghanistan, Irak och Syrien fått kraftigt utökat svängrum och nu hotar sprida sig med sitt kalifat via Nordafrika ända till Portugal.

Man kan ju då tycka att USA med allierade skulle sända hälsningar av tacksamhet och uppmuntra de insatser man gör. Icke. Istället hittar man på att Ryssland attackerar moderata rebellgrupper, att missiler avfyrade från Kaspiska havet från ryska krigsfartyg slagit ner i Iran. Det sistnämnda bevisat som felaktigt av ryska försvarsledningen och också dementerat av Iran, men flitigt rapporterat i västpressen, också den svenska.

När det gäller de moderata rebellerna har den ryska försvarsledningen gång på gång frågat sina amerikanska kolleger vilka dessa är och var de befinner sig. Man har bjudit in dem till kommandocentralen i Moskva, bett om koordinater, man har föreslagit dem samarbeta öppet och ärligt, för att tillsammans tillintetgöra IS. Icke. Inte ens ett svar har man fått.

Mycket av vapnen, men också alla Toyota-bilar IS har, är inskaffade för amerikanska pengar till de s.k. moderata rebellerna, men har sedan hamnat i händerna på IS. Rysk tv kunde igår visa hur ledaren för den s.k. moderata rebellgrupperingen satt ner och samtalade med IS-ledare. Som den ryska utrikesministern Lavrov uttryckte det: ser man ut som en terrorist, beter sig och handlar som en terrorist, då är man också det. Också i Sverige hör vi DN låta som sin herres knähund och uppmanar Ryssland att sluta bomba moderata rebeller (artikel i DN).

Anledningen till att USA med allierade under ett års bombande i Syrien inte haft något annat resultat än att IS ryckt fram, är att målet varit att störta Assad, gärna med hjälp av IS. Och inte bara Syrien. Samma strategi syns vad gäller Libyen, Irak och Afghanistan. Genom detta tror man sig sprida kaoset till Nordkaukasus och så småningom ända till Moskva. Förhoppningarna är att även nå Kina. Detta beskrivs mycket bra i denna artikel.

Ryssland försvarar sina egna intressen genom Syriens begäran; man vill inte ha kriget tillbaka i Nordkaukasus. Man kommer inte att sätta in marktrupper i Syrien och man ber om att samarbeta mot IS. Man gör insatserna helt öppet, informerar de allierades krigsledningar om tillslagen, något de allierade aldrig någonsin i sin tur gjort. När insatserna i Syrien är över vill man ha en politisk process där också en verklig opposition välkomnas. Men det är det syriska folket som ska bestämma, inte USA eller dess allierade. Ett högst rimligt förhållningssätt.

Ryssland bombar i Syrien

1 oktober 2015

Ryssland bombar sedan igår ISIS-mål i Syrien, och redan innan detta tillkännagivits kom bilder och kommentarer på sociala medier om att man bombat civila mål och dödat civila och USA-utbildade trupper. Sympatier till antiryssretoriken kom direkt från USA:s FN-sändebud Samantha Powell. Att den bevisats vara falsk spelar ju ingen roll. I vår svenska nyhetsförmedling är tongången liknande. I Rapport ikväll har man en mycket ifrågasättande ton: ”Ryssland säger sig bomba ISIS-mål men att det kommer andra uppgifter från t.ex. USA”.

Under ett års tid har USA och allierade bombat mål i Syrien. Ytterst lite har kommit ut vilka dessa mål varit och vilka resultaten blivit. Det enda som kunnat konstateras är att ISIS under tiden flyttat fram sina positioner markant i bl.a. Syrien. Dessa bombningar har skett helt utan begäran från den sittande ledningen i Damaskus och helt utan mandat från FN. Denna insats har alltså genomförts helt i strid med internationella regler. Var har de ifrågasättande artiklarna i västmedierna i allmänhet och de svenska i synnerhet stått att läsa om detta?

Rysslands agerande är det diametralt motsatta. Man har efter begäran från Damaskus och i koordination med militärledningen där assisterat med flyganfall mot ISIS och tillintetgjort ISIS:s vapenlager och ledningscentral i Syrien. Man har gjort detta helt i enlighet med internationell lagstiftning. Och det förefaller som att man hittills har  gjort det framgångsrikt, utan civila offer. Man har gjort det öppet, man har redovisat med detaljinformation och informerat även de allierade som bombar där utan tillstånd.

Dessutom har man bildat en organisation för att koordinera och bidra med information mellan Syrien, Ryssland, Iran, Irak och några länder till för att bättre och med färre offer genomföra attackerna. Man kommer inte att sätta in och har inte marktrupper i Syrien utan understödjer bara den syriska arméns kamp mot ISIS.

Vill Europa slippa strömmarna av flyktingar från de krigshärjade områdena i Mellanöstern och Nordafrika är det avgörande att förhållandena där blir sådana att människor inte tvingas fly för sina liv. Efter maktvakuum i Libyen, Irak och ett eventuellt kommande i Syrien har terrorgrupper som ISIS fyllt detta vakuum. Vill man göra något åt detta räcker det inte att bara handla verbalt, utan man måste också gå till handling. Precis som Ryssland nu gjort och i samråd och koordination med den lokala armén och med grannländerna.

De sista pusselbitarna för detta lades dessutom i FN under veckans möte där, vilket också förstärker FN:s roll i världen, vilket ju inte direkt kan sägas om USA:s agerande.

 

Två veckor på Krim

27 september 2015

Precis hemkommen efter en två veckors rundresa på Krim, skulle jag vilja presentera lite intryck. Bilden som ges i  väst är ju till stor del präglad av kommentarer i stil med att det är en halvö under främmande lands ockupation, att människor tvingats in under rysk administration och att de med militära och polisiära medel hålls i schack. USA har ju avrått alla sina medborgare att resa dit och de som redan är där att resa hem. Alla officiella personer som haft den dåliga smaken att undersöka saken med egna ögon på plats har ju hånats, t.ex. de franska parlamentsledamöter som i somras var på halvön eller de polska ungdomar som nyligen reste dit. Jag fick själv frågan innan avresa om jag verkligen vågade besöka Krim, om där inte var krig!

Under två veckor körde vi runt från Yevpatoria i väst via Jalta till Sudak och Koktebel i öst. Vi pratade med lokala näringsidkare, folk på gatan, taxichaufförer, båtförare, serveringspersonal, hotellpersonal. Vi såg glada människor överallt, något som inte är så utpräglat i Ryssland för övrigt. Sankt Georgsband (en symbol för frigörelsen bl.a.) hängde kvar på många bilar. Alla var mangrant mycket glada och tillfreds med att åter tillhöra Ryssland. På alla platser där turister samlades såldes Putin-tröjor och symboler för Ryssland och de var åtskilliga människor som också bar dem på sig. På båtar, bilar, hus, hotell vajade också ryska flaggor.

I stort sett ingen militär syntes till och mycket få poliser på gatorna. Det fanns alltså inte tillstymmelse till någon aktiv repression. Symboler från segern i andra världskriget finns det gott om på Krim och de var alla utsmyckade med blommor och dekorationer. Det var rent och snyggt på gator och torg.

De fem hotell vi bodde på var alla helt nyrenoverade eller nyligen uppfräschade. Allra bäst var kanske ett Krimtatariskt hotell i Yevpatoria. På mängder av vägavsnitt förekom reparationer av tidigare illa underhållna vägar. Huvudvägen från Kertj höll på att breddas och beläggas med ny asfalt inför att den nya bron över Kertjsundet ska stå klar 2018.

Vi var inne i ett flertal livsmedelsbutiker och överallt fanns överflöd av varor, visserligen huvudsakligen ryska, men ändå. Förövrigt såg vi gott om modebutiker med allt som vi i väst är bortskämda med och vad man kan köpa i Moskva. På restaurangerna serverades delikat mat med egna utsökta Krimviner för den som önskade.

Under besök i Krimtatarernas huvudort Bakhchysarai och Khanpalatset kunde jag se ryska flaggor inte bara på offentliga byggnader utan även på privata hus och bilar. Man var glada och stolta att åter tillhöra Ryssland. Nu har ju, till skillnad från under Ukrainatiden, Krimtatarerna egna tv-sändningar och undervisas på sitt eget språk i egna skolor. Även ukrainska är officiellt språk jämte ryskan!

I Sevastopol och andra turistorter vimlade det av turister som att det fortfarande var högsäsong. Inte bara turister från Ryssland utan också åtskilliga ukrainska. Flygplatsen i Simferopol har rustats upp för att ta emot anstormningen. Inte bara landningsbanor utan ankomsthall var också modern och funktionell.

Enda negativa kommentaren vi hörde var från en båtförare som vi var ute på guidning med utanför Balaklava. Han var besviken på Ryssland för att man inte redan vid Sovjetunionens upplösning 1991 fick återförenas. Men visst, det finns problem; tack vare västs bojkott av Krimborna går det inte att använda vanliga kreditkort utan man får ha med kontanter. Likaså fungerade inte mitt sim-kort från Telia, trots att de före resan utlovat att det inte skulle vara några problem. Detta är bekymmer Krimfolken är beredda att ta, som flera uttryckte saken. Värre är att Ukraina stängt av den kanal som förser Krimhalvön med vatten, men ryska armén har ordnat en ny vattenledning som nu avhjälper det problemet.

Sammanfattningen lyder alltså: lugnt, glatt och optimistiskt på Krim att åter få tillhöra Ryssland. Inte direkt oväntat efter att ha följt den avsevärt mer objektiva ryska nyhetsbevakningen och inte heller förvånande; det var inte bara en överväldigande majoritet av befolkningen som röstade för att återförenas med Ryssland utan faktiskt också det autonoma parlamentet i Simferopol, med samma sammansättning som under den ukrainska perioden före, som röstade för ett återförenande! Inte en enda person dog under övergången.

 

Uppladdningen

23 augusti 2015

Igår berättade Poroshenko öppet att han inte alls hade för avsikt att följa Minsköverenskommelsen, utan bara såg det som en möjlighet att mobilisera och flytta fram positionerna. Talet återgavs i rysk tv (Pervij Kanal). Dessutom har han nu fört samman över 90000 militärer till gränserna av Donetsk och Lugansk. Han berättade vidare att folken i Donbass och Donetsk är Ukrainas fiender och att de ska bekämpas!

Samtidigt gör Ryssland mycket starka påtryckningar för att Minsköverenskommelsen måste uppfyllas, påpekar gång efter gång att Lugansk och Donetsk måste förbli en del av Ukraina, att Kiev måste inleda samtal dem emellan. Att man måste sluta skjuta på bostäder, skolor mm och sluta döda civila.

Inte alla på Kievsidan vill anfalla mot de egna i östra delen av landet. Det har sipprat ut information om hur Kiev tänker gå in i folkrepublikerna i en slags klosaxmanöver och tvinga folket till underkastelse eller döda dem. Det kommer också många rapporter om att moralen på Kievsidan är sviktande.

Hollande och Merkel har sannerligen viktiga trepartssamtal med Poroshenko imorgon måndag! Hoppas bara inte det är för sent. En del rykten gör gällande att anfallet ska starta just imorgon.

Kiev förbereder sig för anfall

21 augusti 2015

Omkring 65000 soldater, artilleri och andra vapen har nu förts samman vid gränsen mot Donetsk och Lugansk av Kievarmén. Bland dessa ses också amerikanska och europeiska stridsmedel. Rebellsidan däremot har dragit undan inte bara tyngre artilleri utan också, på eget initiativ, lättare vapen från stilleståndslinjen. Dagligen skjuter Kievsidan mot civila mål, bostäder, skolor, elcentraler och vattenverk. Nästan dagligen dödas civila i folkrepublikerna Donetsk och Lugansk. Man har dessutom fullständig blockad mot Lugansk och Donetsk där vatten, el, mat mediciner inte tillåts att levereras dit. Kievsidan har inte uppfyllt en enda av de 13 punkterna i Minskprotokollet!

Varför reagerar inte Europas ledare och medier på vad som håller på att hända? Varför reagerar inte Minsköverenskommelsens garanter Merkel och Hollande på vad som sker?

Svaret är uppenbart. USA strävar efter världshegemoni. Obama har förklarat att USA är världens ledare och en suverän stat som kan bestämma över andra. Antingen är ni med oss eller är ni våra fiender sa Bush den yngre. Man framhåller gång på gång att Ryssland utgör ett av de främsta hoten. Det stämmer ju alldeles perfekt – Ryssland utgör ett klart hot mot den amerikanska hegemonin eftersom Ryssland vill att alla nationer ska få sin röst hörd och att allvarliga internationella kriser ska lösas den diplomatiska vägen istället för med krig.

USA vill ha krig i östra Ukraina. USA vill inte att Minsköverenskommelsen ska följas, även om Obama och även Poroshenko säger så utåt. Den dolda agendan innehåller en öppen konfrontation i östra Ukraina för att tvinga in ett ryskt svar. Då kan nämligen Ryssland beskyllas för att vara aggressivt och då kan man militärt svara Ryssland. Det är därför vi nu ser den massiva militära uppladdning som nu sker i Baltikum, Polen, Bulgarien och Rumänien. Det är därför USA öser in vapen, militära rådgivare och soldater i Ukraina. Mot övriga länder i Europa, t.ex. Tyskland och Frankrike, utövar man en enorm press och hotar säkert också. Ett exempel är ju den avbrutna leveransen av de två Mistral till Ryssland, med enorma förluster inte bara ekonomiskt utan också prestigemässigt för Frankrike.

Målet är kunna få bort president Putin, destabilisera och slå sönder Ryssland för att så småningom få en rad mindre stater som kan vara vasaller till USA. Det är också orsaken till att destabiliseringsförsök aktivt pågår i de länder som är Rysslands vänner. Se  vad som skett och sker i Brasilien, Venezuela, Armenien, Kirgisien, Vitryssland m.fl. länder.

Genom att slå ut den sittande makten i Libyen och Syrien destabiliserar man länder med enormt kaos och död som resultat. Människor flyr och flyr till Europa. Därigenom destabiliserar man också Europa, en annan svår konkurrent.

De bakomliggande krafterna är de neokonservativa grupperna i USA med Joe Biden, Victoria Nuland och John McCain i spetsen. Yttersta orsaken hittar vi i det katastrofala läge som den amerikanska ekonomin befinner sig i. Ska USA någonsin kunna ta sig ur världens största skuldbörda måste man vara diktator i världen, tror man.

Kiev anfaller trots vapenvilan

10 augusti 2015

Trots avtalad vapenvila har Kievsidan dagligen beskjutit Donetsk med civila dödade. Senaste natten slogs en livsviktig elcentral ut till exempel. Städer och byar är utan vatten eftersom vattenledningar och vattencentraler skjutits sönder, sjukhus och dagis har sprängts sönder och samman, mängder av bostadshus är totalförstörda. Alltså en medveten strategi inriktad mot civila mål – flagranta krigsbrott. Till och med OSCE blev för några dagar sedan attackerade av Kievsidan. Man vill inte ha dem närvarande för att rapportera om de överträdelser man ständigt begår.

Donetsk och Lugansk har ensidigt dragit bort också lättare vapen från gränszonen, men något svar annat än ytterligare beskjutningar, har inte kommit från Kiev.

Ryssland trycker ständigt på att även Kievsidan måste följa de i Minskfördraget överenskomna punkterna. Senast idag hade den ryske utrikesministern Lavrov samtal med Ukrainas utrikesminister Klimkin. Som vanligt lovar Ukrainasidan och säger sig följa ingångna avtal, men vänder sedan ryggen till och handlar tvärtom.

Och var i västpressen kan vi läsa om alla de brutna löftena, se de sönderskjutna sjukhusen, dagisen, boständerna och elcentralerna? Var kan vi se de kritiska påtryckningar mot Kievsidan, som borde vara en självklarhet i en fri och oberoende press? Svaret är ingenstans! Man vågar inte ha en självständig och kritisk syn, som går emot den lömska amerikanska hållningen att inte kritisera Kiev. Utan ett amerikanskt godkännande hade naturligtvis dessa övergrepp och krigsbrott inte kunnat ske i dagens Europa.

Ikväll kommer nya mycket oroande uppgifter att Kiev nu mer storskaligt börjat intåg i Donetsk. Det är dags för Ryssland att verkligen göra sitt intåg på arenan och förhindra ytterligare blodbad. Men allt kommer att kallas rysk aggression och i värsta fall leda till att USA och NATO attackerar Ryssland. En mycket svår balansgång.

Ryskt veto mot MH17-tribunal – det som inte förmedlas av våra medier

30 juli 2015

Trots att Ryssland utförligt motiverat varför man inte kan acceptera en tribunal angående nedskjutningen av Malaysian Airlines MH17 och skulle lägga sitt veto mot sådan, trotsade de drivande krafterna i FN:s säkerhetsråd detta och tvingade till sig en omröstning, för att demonstrativt kunna peka ut Ryssland som aggressiv motarbetande part. Vad våra medier naturligtvis inte återger är den ryska förklaringen. Rysslands ambassadör i FN, Vitalij Churkin, klargjorde detta mycket tydligt inför Säkerhetsrådet igår. Här är hans tal i original och här under en översättning till svenska.

Först och främst vill vi uttrycka våra kondoleanser till de omkomna och deras anhöriga och till regeringarna för de som befann sig i planet som sköts ner den 17 juli förra året.

Ryssland kämpar konsekvent för att bestämma orsaken till kraschen och för att ställa de skyldiga till tragedin till svars. Mer än det, vi bidrog flera gånger till att nå detta mål. Ryska delegationen har gjort allt för att FN skulle anta resolution 2166. När man förberedde detta var det vi som insisterade att en allsidig, noggrann, oberoende och internationell utredning i enlighet med de internationella principer som finns för internationell civil flygsäkerhet skulle genomföras.

Mer än det, vi var fullständigt öppna för att omedelbart  ta ytterligare en resolution som skulle ge utredarna omedelbar tillgång till kraschplatsen för att påbörja utredningen. Men de berörda länderna föredrog att inte agera genom Säkerhetsrådet utan via tvåsidiga överenskommelser med Ukraina, och det tog ytterligare tid att nå dessa överenskommelser.

I resolutionen 2166 insisterade vi att i texten skulle inkluderas en skrivning om att alla militära aktioner skulle avslutas i området som omfattade kraschen. Det var just den ryska delegationen som i FN reste frågan att Kiev bröt mot denna bestämmelse, när i augusti den ukrainska sidan ensidigt förklarade att de bryter vapenvilan. På grund av detta blev utredningskommissionen tvingade att stoppa undersökningen under en lång tid.

I den tekniska utredningen har ryska specialister i överenskommelse med tillägg 13, i konventionen om internationellt civilflyg, överlämnat all information som var efterfrågad, inklusive radiotrafik från Rastov gällande systemet för flygtrafik, till den nederländska sidan.

Några dagar efter kraschen genomförde det ryska försvarsministeriet ett möte där alla satellitdata, som den ryska sidan hade tillgång till, presenterades. Detta material skickades också till Nederländerna. Även det ryska företag som skapat BUK skickade egna beräkningar på hur en attack jord-luft kunde ha gått till. För detta tog man bort sekretessbestämmelser gällande missiliernas tekniska egenskaper.

Ryssland är det enda land som presenterat sådan information. Ett år efter att resolution 2166 tagits har man fortfarande kvar allvarliga frågor obesvarade, hur den löpande utredningen pågår. Ryska experter har inte fått samma tillgång till den tekniska utredningen. Ryssland presenterar ensidigt all information och beräkningar för utredningen, men vad man sedan gör med dessa uppgifter får man ingen information om.

Vi har flera gånger föreslagit att skicka experter för att genomföra avancerade analyser, t.ex. metallurgisk expertis för att kunna avgöra vilken missiltyp som använts. Allt detta har lämnats obesvarat.

När det gäller den kriminella utredningen genomförs denna av en gemensam grupp i stängd regi. Mellan de fem berörda länderna kom man överens om att inte delge information. Vilka garantier har vi i detta fall för att utredningen ska vara oberoende? Kan denna utredning stå emot den massiva propagandistiska rapporteringen i medierna? Kan denna utredning klara trycket från den helt klara politiska vinkling som finns, när man i förväg kallar vid namn de skyldiga för katastrofen? Observera att sådana uttalanden gjorts av ledarna för några av de länder som ingår i utredningsgruppen.

Ryska federationen var det enda landet som påminde att resolution 2166 avser allsidig hjälp till utredningen från FN:s sida. Vi föreslog att diskutera skapandet av en speciell funktion eller representant under generalsekreteraren för att ge en uppriktig och transparent utredning, men detta förslag accepterades inte.

Man har inte heller uppfyllt generalsekreterarens order gällande resolution 2166 att till Säkerhetsrådet överlämna ett utvecklat förslag om hur man på olika sätt kan bidra till utredningen från FN:s sida.

Vad har vi fått som resultat av detta? Jo, under stängda omständigheter, utanför Säkerhetsrådets ramar, utan granskning av befintliga alternativ av en rättslig utveckling inom FN. Vår uppfattning är att detta är förhastat, dåligt genomarbetat och utan juridisk grund. Och vår ställning till detta nonchalerades.

Vi presenterade ett alternativt förhållningssätt till resolutionen, som var inriktat på att fullt ut utnyttja möjligheterna i resolution 2166 för att ge utredningen ett riktigt internationellt, oberoende och omfattande innehåll. Efter att ha granskat detta skulle det vara möjligt att återvända till de juridiska möjligheterna hur man skulle kunna ställa ansvariga till svars. Dokumentet har blivit liggande utan ställningstagande, men vi tycker att idéerna där fortfarande borde tas i beaktande.

Vi har vid upprepade tillfällen påtalat att vi inte kommer att ge stöd till en tribunal, eftersom det inte finns något motiv för en sådan. Bland annat för att det i resolution 2166 inte kvalificeras att Boeingtragedin utgör något hot mot internationell fred och säkerhet. Det är svårt att förstå hur denna händelse som för ett år sedan inte räknades som ett hot mot internationell fred och säkerhet, nu plötsligt blivit ett sådant hot.

I princip är det inte Säkerhetsrådets ansvar att avgöra en rättegång för att avgöra det kriminella ansvaret. Man har gjort vissa undantag när det gäller att avgöra skyldiga för massbrott, som av det internationella samhället räknades som extra allvarliga. Men erfarenheterna av dessa tribunaler, som de om f.d. Jugoslavien och Ruanda, kan inte räknas som lyckade med tanke på deras komplexitet, känslighet för politiska påtryckningar, dyrbarhet och deras utdragna tid.

Det saknas helt exempel i historien på att man tagit händelser inom transportsektorn till en tribunal, även om liknande tragedier inträffat tidigare, och inte heller undgått Ryssland. 2001 sköts ett passagerarplan från det ryska bolaget Sibir ned över Svarta havet av det ukrainska luftförsvaret.

Då talades det inte om att skapa någon tribunal. Inte heller då Iranian Air 188 sköts ned över Persiska viken av en amerikansk missil. De nationella utredningarna i de två berörda länderna kom överhuvud taget inte ens fram till att brott hade begåtts. Och FN:s resolution 616 har inte alls sagt något om att det i fallet med Iranian Air var ett hot mot internationell fred och säkerhet.

Vi vill föra fram ytterligare ett exempel. 2010 kom Ryssland själv med initiativet att bilda en speciell internationell domstol för att göra något om piratproblemet utanför Somalias kust. Vi gjorde detta eftersom anfallen av piratattacker vid den somaliska kusten ökat markant och man saknade juridiska vägar för att komma till rätta med problemen. De som greps då blev ofta bara släppta efteråt. Trots att situationen räknades som ett hot mot internationell fred och säkerhet fick resolutionen inget stöd i FN:s säkerhetsråd.

De som då argumenterade mot vår resolution är de som idag argumenterar för en resolution för Boeingkatastrofen. Jag får tyvärr konstatera att dagens förslag som presenterades för omröstning saknar all laglig och prejudicerande grund. Vid flertal tillfällen förklarade vi detta och bad om att tänka i alternativa banor, men de ansvariga för tribunalförslaget valde att inte verka i samarbetsanda och tog det till omröstning där de i förväg visste att det inte skulle leda till något positivt resultat. Enligt vår mening var ändamålet att nå politiska och propagandistiska mål, istället för att komma fram till praktiska lösningar. Vi kan bara beklaga detta.

Till slut, herr ordförande, vill jag bekräfta att Ryssland är fortsatt villigt att bidra till en fullständig, oberoende och objektiv utredning av orsakerna bakom kraschen av Malaysian Airlines krasch, för att hitta de skyldiga och straffa dem. Den position vi intar idag innebär inte att vi vill bidra till strafflöshet.

Nazistisk informationsteknik i västerländska medier

13 juni 2015

Finian Cunningham, kolumnist på Sputniknews, beskriver hur västerländska medier använder nazistisk informationsteknik för att undergräva rysk trovärdighet. Artikleln publicerades på Sputniknews.com 10 juni och finns översatt här:

”Bevisa något negativt-fällan” är den stora lögntekniken som användes av den nazistiska propagandisten Josef Goebbels: det finns ingen alls substans i anklagelserna och det finns ingen skyldighet att lägga fram bevis för att verifiera dem, tack vare den plikttrogna och okritiska ”journalistik” som bedrivs i väst.

USA och dess västallierade försöker snärja Ryssland i en utstuderad desinformationsfälla när det gäller Ukrainakonflikten. Fällan innebär ett mycket svårt problem för Vladimir Putins regering, som vi kan kalla ”Bevisa något negativt-fällan”. Det är en välbekant strategi som Washington använt på andra ställen, mot Irak och Iran till exempel, i syfte att fullfölja olagliga geopolitiska mål.

Ryssland framställs som den skyldiga som undergräver den skakiga Minsköverenskommelsen; och västerländska ekonomiska sanktioner förlängs ”tills Ryssland genomför vapenvilan”.

Under inledningen av G7-mötet i Tyskland den här veckan, sade USA:s president Barack Obama att ”merkostnader” skulle lastas på Ryssland för dess ”aggression i Ukraina”. Om Putin ”vill förstöra sin ekonomi är det upp till honom”, sade Obama i högdragen ton.

Obamas påståenden upprepades av Tysklands förbundskansler Angela Merkel, som sade att Ryssland står inför ytterligare sex månader av västinförda ekonomiska och diplomatiska sanktioner. EU:s ledare kommer att träffas senare denna månad för att fatta ett slutgiltigt beslut om att utvidga dessa sanktioner.

Men hur kan Ryssland genomföra ett fredsavtal i Ukraina när den väststödda Kievregimen är den som är angriparen, inte Ryssland? Som Putin sade till italienska medier i en intervju förra veckan, är det upp till Washington och dess europeiska allierade att påverka regimen i Kiev att uppfylla villkoren i Minsk.

I en intervju i tidningen Corriere della Sera, påpekade Putin: ”Problemet är att de nuvarande Kievmyndigheterna inte ens vill sitta ned i samtal med dem [de östukrainska separatisterna]. Och det finns ingenting vi kan göra åt det. Bara våra europeiska och amerikanska partners kan påverka denna situation. Det finns ingen anledning att hota oss med sanktioner. Vi har ingenting att göra med detta, det är inte vår sak.

Vi strävar efter att säkerställa genomförandet av Minskavtalen.”

En integrerad del av den västerländska retoriken om genomförandet av Minsköverenskommelsen – en vapenvila som till stor del var framförhandlad av Putin i februari i år – är påståendena om att Ryssland har invaderat östra Ukraina med soldater, stridsvagnar och luftvärnsrobotar. Kievregimens försvarsminister Stepan Poltorak har under den senaste veckan hävdat att ”40.000 ryska trupper och pro-rysk milis” nu finns i östra Ukraina – en massiv ökning av de siffror som tidigare kommit från Kiev och Nato.

Vidare sägs det att Ryssland i hemlighet hotar andra europeiska stater med bedräglig expansionism.

Det finns inga bevis för att styrka påståendena att det finns ryska trupper inne i Ukraina, trots att dessa anklagelser har farit runt i västerländska medier under mer än ett år nu. Visst borde amerikanska satelliter eller Nato-satelliter fångat sådana bilder av rysk närvaro vid det här laget?

Dessutom har Moskva konsekvent förnekat all sådan inblandning av sina väpnade styrkor i Ukraina.

När det gäller den påstådda ryska aggressionen mot övriga Europa, som Putin också gav uttryck för i ovanstående intervju: ”USA: s militära utgifter är högre än för alla länder i världen tillsammans. De sammanlagda militära utgifterna av Nato-länderna är 10 gånger högre, notera – 10 gånger högre än i Ryssland. Ryssland har praktiskt taget inga baser utomlands … vi expanderar inte någonstans; det är Nato-infrastruktur, inklusive militär infrastruktur, som är på väg mot våra gränser. Är detta en manifestation av vår aggression”?

”Bevisa något negativt-fällan” fungerar så här: anklagelser kvitteras, förstärks sedan och upprepas in absurdum av de västerländska massmedierna och av en kader av ”experter” och förståsigpåare. Det är den stora lögnens teknik tillämpad av den nazistiske propagandisten Josef Goebbels. Det finns ingen substans i anklagelserna och det finns ingen skyldighet att lägga fram bevis för att verifiera dem, tack vare den plikttrogna och okritiska ”journalistiken” i de västliga medierna.

Om västerländska massmedier faktiskt skulle bry sig och skicka nyhetsteam till östra Ukraina, skulle de finna att verkligheten existerar men är den motsatta till vad västerländska regeringar hävdar. Det är den väststödda Kievregimen som bombarderar Donetsk centrum och omgivande städer och byar och dödar civila, kvinnor och barn och bryter mot villkoren i Minsköverenskommelsen, samt mot internationell rätt.

Rapporter från övervakningsteamen i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) – helt ignorerad av västerländska medier – bekräftar dessa rutinmässiga, fruktansvärda brott mot Minsk.

Det är också amerikanska trupper och Nato-trupper, inte ryska, som faktiskt befinner sig i Ukraina, förmodligen på ”utbildningsuppdrag”. Det ekonomiska och militära stödet från Washington och Bryssel till Kievregimen gör västerländska regeringar delaktiga i aggressionen och utgör ett brott mot mänskligheten.

Trots denna fruktansvärda verklighet, har Barack Obama, Angela Merkel och andra västerländska ledare mage att lasta Ryssland för att bryta en vapenvila som de själva saboterar via den illegala neonazistiska juntan som de installerade i Kiev i februari 2014. Detta är samtidigt de västerländska regeringarnas sätt att säga att det är de som stöder Minsk.

Dessutom är sanktioner mot Ryssland av väst ett aggressivt försök att förstöra landets ekonomi, eftersom Ryssland inte kan motbevisa något som inte existerar – det vill säga, den ryska aggressionen och omstörtningen i Ukraina, eller någon annanstans.
”Bevisa det negativa-fällan” har använts på andra ställen av Washington. Minns hur Saddam Husseins Irak var tvunget att ”bevisa” att det inte hade massförstörelsevapen.

Saddam kunde inte följa detta ultimatum eftersom Irak inte hade några massförstörelsevapen. Men hans ”fel” tolkades som ”bevis” för att den irakiska ledarens motiv var att dölja massförstörelsevapen. Sedan mars 2003 har USA under president G W Bush lanserat ett folkmordskrig i Irak, under vilket över en miljon irakier dog och vars fasansfulla resultat av våld och extremism än i dag kvarstår i landet och i regionen i stort.

Vi ser exakt samma knep användas mot Iran. Teheran anklagas av Washington och dess västliga allierade att i hemlighet planera och bygga en atombomb. Inga bevis läggs fram trots otaliga IAEA-inspektioner, och dessutom har västerländska underrättelsetjänster i det tysta medgivit att det inte finns några bevis för sådana kärnvapenambitioner. Men anklagelser och insinuationer fortsätter mot Iran, som sedan ”legitimerar” införandet av förlamande ekonomiska sanktioner och ändlösa politiska gräl, som förnekar iranska nationella rättigheter.

Allt eftersom Iran inte kan bevisa något icke-existerande, att det inte håller på att bygga en atombomb nu eller någon gång i framtiden.

Ryssland måste hitta vägar att kämpa mot samma irrationella västerländska tänkesätt. Det är ett tänkesätt som är avsiktligt och cyniskt. Naturligtvis är det väst som är oärligt och omåttligt ointelligent. Och de kommer undan med denna omöjliga irrationalitet till stor del på grund av att de västerländska medierna bidrar till att ge det trovärdighet.

Men under de senaste åren har en positiv trend dykt upp, att det inte längre finns ett västerländskt monopol på information och ”nyheter”. Västpropagandans makt minskar stadigt i och med den oundvikliga ökningen av alternativa och trovärdiga informationskällor.

Idag är framväxten av globala kommunikationer något som bidrar till att avslöja dem som utövar ”bevisa det negativa-fällan”. Och Washington och dess europeiska skyddslingar riskerar att lura sig själva med sina många lögner och kriminalitet. Det gäller Ukraina och mycket annat.

Vad är problemet?

5 juni 2015

Lugansk- och Donetskrepublikerna vill ha fred. Rebellerna där säger gång på gång att man till varje pris vill uppfylla Minsköverenskommelsen för att kunna återgå till ett normalt liv. Man vill tillhöra Ukraina med utökade regionala rättigheter i federativ riktning, precis det Minsköverenskommelsen mellan Ukraina, Tyskland, Frankrike och Ryssland säger. Man har dragit tillbaka allt tungt artilleri vilket verifierats av OSSE.

Detta har inte Kievsidan gjort, också verifierat av OSSE. Kievsidan har dessutom fortsatt att använda artilleri med större kaliber än 120 mm och skjutit mot civila, bostäder, sjukhus och skolor, långt från områden med rebeller. Kvinnor och barn har dödats och lemlästats. Rebellsidan har tvingats svara med lättare vapen på provokationerna, men bara mot de militära angriparna, inte mot civila!

Vad är problemet? Vill inte Tyskland och Frankrike att Minsköverenskommelsen uppfylls? Varför lyfter man inte ett finger när Kievsidan begår övergrepp på övergrepp? Det enda man höjer rösten mot är när rebellerna besvarar provokationerna! Man är hysteriskt rädda för att på minsta sätt kritisera Kievsidan.

När taleskvinnan för State Department i USA vägrar svara på om Kievsidan på något sätt brutit mot Minsköverenskommelsen och när hon påstår att majoriteten av överträdelserna begås av rebellsidan, inser man att sanningen är helt oviktig i sammanhanget och att konfrontationen med slutmålet att få Ryssland att ingripa militärt är det som eftersträvas.

Inget enda bevis har fortfarande lagts fram för att visa att Ryssland skulle ha någon militär personal eller vapen i östra Ukraina! Ryssland förnekar också kategoriskt att man skulle ha detta. Ändå baserar västvärlden sanktioner och rysshatet på dessa icke-bevisade uppgifter! Hela situationen är absurd. Särskilt när man hela tiden hör Ryssland uppmana till fred, dialog och uppfyllande av Minsköverenskommelsen. Hör man någonsin USA med detta budskap? Nej.

Nu ska ytterligare sanktioner införas mot Ryssland för att Minsköverenskommelsen inte uppfylls! För att Kievsidan systematiskt inte dragit åter tungt artilleri, för att man dagligen skjuter mot civila mål och dödar civila! För detta ska Ryssland straffas! Hur absurt får det egentligen vara?

Hade USA inte haft en dold agenda, inte levererat vapen, inte skickat militära rådgivare i mängd, inte infört sanktioner och satt press på att Minsk verkligen måste uppfyllas, då hade många av de över 6000 som nu dödats i konflikten fortfarande levt. Dessutom hade inte Ukrainas ekonomi legat i ruiner. Men USA:s mål är just detta – att lägga Ukraina i ruiner, att få till stånd en folklig resning, som efter den extrema rysshetsen inne i landet, ska riktas mot Ryssland så att Putin kan tvingas avgå och Ryssland splittras upp i mindre enheter. Allt för att den amerikanska hegemonin ska breda ut sig! Samma sak med de hemliga handelsavtal som nu bakom stängda dörrar snart ska tvingas på bl.a. de europeiska människorna.

Politiska mord och repressalier i Ukraina – tystnad i svensk press

19 april 2015

Hitorikern och författaren Oles Bosina mördades i förrgår på öppen gata i Kiev. Ett par dagar innan mötte parlamentsdeputerade Oleg Kalshnikov från Regionpartiet samma öde. Ytterligare tio i Ukraina mycket kända politiker, journalister, har den senaste tiden mött sitt öde i sannolikt arrangerade självmord eller i mord.

Vad har de gemensamt? De är alla öppet kritiska till det ukrainska inbördeskriget och såg att det inte var Ryssland som var agressor i konflikten i östra Ukraina. Två dagar före mordet på Oles Bosina lades uppgifter om hans person, boende mm ut på en hemlig lista över ”förrädare”, som borde lekvideras. Samma sak skedde med Oleg Kalashnikov. De styrande har inte vidtagit några allvarliga åtgärder för att gripa de skyldiga.

Inrikesminister Arsen Avakov är i Italien, hans vice Anton Gerashenko skyller allt på Ryssland, att det skulle vara en rysk provokation. I ukrainsk tv gjordes en tittarundersökning hur många som trodde så: 70% höll inte med. Dessutom har inrikesministern på sin Facebooksida publicerat listan över de som borde lekvideras! Nu har UPA, Ukrainska upprorsarmén, en högernationalistisk organisation, tagit på sig morden. Den ukrainska säkerhetstjänsten säger sig överhuvudtaget inte känna till UPA, och verkar inte särskilt intresserad att gå vidare med ärendet. Vid begravningen av Oles Bosina närvarade ingen enda ur den ukrainska makten. Raljerande kommentarer om de dödade, bl.a. från högerledaren Jarosh, hade skrämt bort ytterligare deltagare.

Dessa tragiska öden har ytterligare en gemensam nämnare. De har inte överhuvudtaget omnämnts i våra tidningar eller nyheter. Politiska mord i Europa som följs av tystnad och censur! De var ju ryssvänliga. Då är det tydligen legitimt med vilka illdåd som helst. Både statsminister Löfvén och utrikesminister Wallström har ju nyligen varit i Kiev och kramat om Banderasympatisörerna och fascistvännerna. Att deras kamrater inte bara förbjuder ryska journalister utan också mördar dem, kan ju verka jobbigt om det får större spridning bland allmänheten.

Att den ukrainska regeringen dessutom dagligen bryter den ingångna vapenvilan och direkt angriper och dödar civila i Donbas och Lugansk föregås också med tystnad här. Fullständig tabu att det minsta kritisera Kiev råder i vår förljugna press. Samma tystnad som fanns gentemot nazisternas förbrytelser under andra världskriget.

Liknande censur drabbade den världsberömda pianisten Valentina Lisitsa i veckan när hon skulle delta i en pianokonsert i Toronto, Kanada. Hon är född i Kiev men är också amerikansk medborgare. Hon skriver på Internet om att hon inte håller med Kievmakten om det som sker i östra Ukraina, att hon vill ha fred, eller som hon själv uttryckte det: jag skriver om sanningen. För detta sparkades hon från sitt uppdrag i Kanada efter att först ha erbjudits en uppgörelse om att sjukskriva sig. Kanada, ett land som säger sig följa det fria ordets principer. Tystnaden och den antiryska propagandan fortsätter.

I veckan skulle den nya filmen Nr 44 börja visas i Ryssland, men den förbjöds, vilket däremot skrevs en del om i vår s.k. fria press. Filmen skildrar den ryska historien mycket kränkande och negativt, helt bortom historiska fakta. I filmen medverkar svensk kompositör och skådespelare. Nu har det via Edward Snowden avslöjats att hela filmprojektet är ett beställningsjobb från State Department i Washington. Via Congress for Cultural Freedom och ytterligare en mellanhand har CIA köpt och arrangerat hela projektet via Sony Pictures. Så fortsätter det dag för dag, vecka efter vecka. Den amerikanska propagandaapparaten är enorm.