Psykologisk attack av USA mot Ryssland i Syrienkonflikten

8 februari 2016

Maria Bezchastnaya skriver i nättidningen Svobodnaja Pressa (Fria Pressen) söndagen 7 februari en mycket intressant artikel om de amerikanska påhoppen där Ryssland av USA beskylls bomba civila i Syrien. Detta som vanligt helt utan bevis och flitigt återgivit också i svensk press, t.ex. DN 20160206. Artikeln finns i original här.

USA:s utrikesminister John Kerry anklagar ryska luftstyrkor, som genomför militära operationer i Syrien, i dödandet av kvinnor och barn. Enligt Kerry har man övertygande ”bevis” att Ryssland använder bomber som faller utan kontroll eller bomber utan styrning och utan högprecisionsnavigering. Som resultat dör civila, menar man.

CNN citerar också patetiska uttalanden av Kerry: ”bomber har träffat sjukhus och civila bostadsområden och det fanns t.o.m. fall när räddare under räddningsaktioner utsattes för bombning under själva räddningsinsatserna och dödades.”

Som vanligt, finns förutom känslor,  inga bevis för vad utrikesministern påstår. Samtidigt har inga internationella organisationer, såsom Röda korset eller Läkare utan gränser kunnat bekräfta uttalandena av Kerry. Det man däremot kan komma ihåg är när de amerikanska styrkorna i oktober 2015 angrep det sjukhus i Afghanistan, där Läkare utan gränser arbetade, och då fanns det bevis i form av både foton och rörliga bilder. Den amerikanska militären ursäktade sig och sedan var saken ur världen. Den officiella företrädaren för Ryska försvarsdepartementet, generalmajor Igor Konashenkov, sa också tidigare, att trots västerländska politiker påståenden om militära offer bland civilbefolkningen i Syrien, har inga konkreta bevis lagts fram.

”Jag vill uppmärksamma er att innan våra lufttrupper attackerar terrorister  i Syrien inhämtas information via flera kanaler. Föreligger risk för civila sker inga angrepp,” säger Konashenkov.

Trots detta ska alltså de civila offren ha ökat på grund av de ryska lufttruppernas anfall. Förutom Kerry, sa NATO:s generalsekreterare Jens Stoltenberg att den ryska verksamheten ”underminierar ansträngningarna att finna en politisk lösning på konflikten.” I samma anda uttalade sig Pentagonchefen Ashton Carter, samtidigt som han välkomnade nyheten att Saudiarabien och Turkiet diskuterar att genomföra markoperationer i landet. Dessutom har EU stött initiativet, och den tyska regeringen har lagt ansvaret för den uppskjutna vapenvilan på Ryssland.

Det är lätt att se ett samband mellan de högljudda anklagelserna och de framsteg som den syriska armén gjort med hjälp av de ryska lufttrupperna på sistone. Kom ihåg att denna vecka har regeringsstyrkorna med hjälp av Hizbollah kunnat bryta den nästan tre år långa belägringen av de shiitiska städerna Noubel och al-Zahra nära Aleppo. Ytterligare bosättningar befriades också.

Det är på grund av dessa framsteg som förhandlingarna i Genève avbröts. Den syriska framgången ledde till en upptrappning av situationen, säger de. John Kerry sa också i sitt tal att Rysslands agerande bryter mot FN:s resolution om eldupphör i Syrien och säkerhetsrådet krävde att operationen skulle stoppas. ”Ryssarna har lagt fram några konstruktiva initiativ om att branden i Syrien kan släckas, men om det bara är ord och bombningarna fortsätter, är det inget som någon kommer att acceptera”, sa han.

Samtidigt sa Rysslands ständige representant i FN, Vitalij Churkin, en dag tidigare, att Ryssland inte ensidigt kan avsluta sin operation. ”Vad ska ni säga om oppositionsgrupperna? Ska de också sluta? Och den USA-ledda koalitionen? Ska de också sluta?”, frågade han.

Jag tror inte att vi kommer att se några fakta som bekräftar Kerrys uttalande, tror professorn Andrei Manoilo på MGU:s politiska fakultet . Själva ordvalet förutsätter ingen konkretisering eller bevis, det är en vanlig deklaration som inte görs för att experter, kriminologer och advokater sedan ska kunna bekräfta detta.

”SP”: – Varför gjordes dessa anklagelser just nu?

– Det är uppenbart att detta hänger samman med förhandlingarna i Genève mellan medlemmar av olika grupper av den så kallade moderata syriska oppositionen å ena sidan och företrädare för Bashar al-Assad-regimen å den andra sidan. Nu försöker de finna en gemensam grund för bildandet av en koalitionsregering, i enlighet med FN: s säkerhetsråds resolution. Förhandlingarna förs under ledning av företrädaren för FN: s generalsekreterare, Staffan de Mistura. Alla dessa uttalanden av politiker, relevanta för freden i Syrien, är kopplade till resultaten av dessa förhandlingar, vilka precis har startat.

Och Assad-regimens position är tydlig – han var en av de första medlemmarna i delegationen som samordnade och skickade resultatet till Genève, och då ser vi som effekt förvirring och vacklande hos den syriska oppositionen. Alla verkade vilja delta i genomförandet av säkerhetsrådets resolutioner och ingå i koalitionsregeringen. Men att döma av de uttalanden, som visas med jämna mellanrum, liksom det faktum att det fortfarande är oklart exakt vilka som kommer att representera oppositionens intressen i Genève, är skillnaderna mellan de olika grupperna större än den mellan oppositionen i allmänhet och Bashar al-Assad.

Samtidigt med denna process är den syriska arméns offensiv framgångsrik  i ett antal regioner och de återerövrar landområden, islamister slås ut från bosättningar, som de hållit i nästan fyra år. Offensiven är framgångsrik, för det första, tack vare stöd från de ryska luftstyrkorna, för det andra, på grund av att Assads armé nyligen lanserade en offensiv i Aleppoprovinsen längs den syrisk-turkiska gränsen. Syriernas mål är att ta området under kontroll och skära av försörjningsvägarna för de militanta grupper, som nu ockuperar en stor del av Aleppo. Utan dessa leveranser kommer rebellerna inte kunna hålla ut länge och kommer att förgöras. Uppenbarligen stör allt detta USA.

”SP”: – Varför?

– Saken är den att Genèvesamtalen och bildandet av en koalitionsregering ska genomföras inom sex månader. Oppositionsgrupper kommer då att erhålla representation i proportion till antalet invånare på de territorier de kontrollerar. Om den syriska armén, med stöd av ryska lufttrupper, fortsatt  snabbt kommer att avancera in på det syriska territoriet och sedan fyra månader senare, oppositionsgrupperna bara kommer att ha kvar tre byar och två brunnar, så uppstår den berättigade frågan – på vilka grunder ska företrädare för dessa grupper då ingå i en koalitionsregering?

Och de flesta av dessa grupper har redan erkänt en ledande roll av väst, eller mer exakt, av USA, för att lösa den syriska konflikten. Därför, är amerikanerna mycket rädda för att, på grund av de snabba och framgångsrika insatserna av de syriska-ryska styrkorna i landet, att motståndet snart bara kommer att vara litet. Och då kommer en koalitionsregering bildas uteslutande av företrädare för Assad-regimen.

Därför började olika västerländska politiker att anklaga Ryssland i alla möjliga synder. Kerry är i denna rad naturligtvis en tungviktare, men han är inte den enda som utmärkte sig med sådana deklarationer. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har nyligen gjort liknande uttalanden, USA: s försvarsminister Ash Carter också. De tävlar nu med varandra i att anklaga Ryssland för krigsbrott i Syrien. På senare tid sade de att ryska bomber dödar västvänliga syriska företrädare för oppositionen. Men tydligen tycker befolkningen i västvärlden inte längre synd om rebellerna, så därför har de bytt till kvinnor och barn.

Allt detta görs för att manipulera Genèveprocessen, för att få Ryssland att stoppa offensiven i Syrien för att bevara åtminstone status quo. Amerikanerna önskar starkt att få bort Ryssland från att delta i genomförandet av säkerhetsrådets resolutioner. Faktum är att efter bildandet av en koalitionsregering kommer nästa problem att utforma demokratiska val. Ryssland är, enligt resolutionen, en av garanterna för rättvisa och öppenhet vid dessa val. Amerikanerna däremot vill hantera denna process ensamt, för om det är Ryssland som leder, kommer försök att rigga resultaten misslyckas och Bashar al-Assad, som har stöd av folket, kommer att fortsätta regera efter valet.

”SP”: – Varför kräver Kerry att Ryssland ensidigt ska ingå vapenvila, är islamisterna redan besegrade?

– Den vapenvila, som behandlas i resolutionen från säkerhetsrådet, gäller endast den så kallade moderata syriska oppositionen, som är redo att lägga ned sina vapen och starta fredsprocessen, och Assads regeringstrupper. Dessa villkor gäller inte öppet terroristorganisationer som Dzhebhat al-Nusra och IS. Men enligt den ryska sidan, omfattar inte resolutionen ytterligare några grupper, såsom ”Jaish al-Islam”, ”islamiska fronten”, vilka erhåller pengar från Saudiarabien.

Amerikanerna insisterar att ”islamiska fronten” är en moderat grupp, men Ryssland utesluter deltagande i fredsprocessen och anser dem vara terrorister. Detta av en enkel anledning. Det område varifrån syriska turkmenska soldater eller turkmener sköt vår pilot tillhör ”Jaish al-Islam”. Efter detta  anfall  svarade Ryssland och decimerade gruppen. När Kerry säger att Ryssland inte stoppar sina militära aktioner trots resolutioner, har han inte IS i åtanke utan de grupper som väst anser är goda terrorister.

”SP”: – Och ändå, hur kan USA: s utrikesminister göra sådana grundlösa påståenden?

– Jämfört med när Colin Powell uppträdde som en clown i säkerhetsrådet med provrör påstått innehållande irakiska massförstörelsevapen, agerar Kerry mycket mer uträknat. Han är en erfaren politiker, och gör sådana uttalanden inte för att övertyga någon, utan för att imponera och sätta press både på Ryssland och på USA:s militära och politiska allierade. Detta är en mycket svår psykisk press, och deras förmåga att komma med argument är inte det viktiga här, utan hårdheten. Och denna utpressning görs av Kerry, Carter och Stoltenberg.

Chefen för strategiska konjunkturcentret Ivan Konovalov håller med om att dessa anklagelser är en metod för politisk och psykisk utpressning.

– Om det fanns bevis skulle skulle de för länge sedan ha presenterats. Men fram tills nu, har ingen enda humanitär organisation, inklusive FN, inte ens utrett dessa anklagelser, såsom man gör i alla andra konflikter, och har alltså inte bekräftat utlåtandena. Dessutom använder de ryska luftstyrkorna precisionsvapen och genomför aldrig oprecisa bombanfall. Därför är de stora civila offer, som säger Kerry finns, helt uteslutna.

”SP”: – Hur kan man förklara dessa påhopp?

– Varje dag kommer det rapporter om små segrar för de syriska trupperna och någon by som återtagits. Avancemanget går långsamt, men ändå framåt. Med tanke på att den syriska armén är utmattad av fyra års krig, kan man inte förvänta sig något annat. Men offensiven går framåt och det erkänns även av de som kritiserade närvaron av de ryska luftstyrkorna i Syrien. Det är därför sådana uttalanden kommer. Deras mål är att få motståndaren ur balans och på något sätt försöka ta över initiativet. Förresten, den brittiska BBC-film om tredje världskriget, som kom alldeles nyss, kan inte ses på något annat sätt än ett direkt angrepp på Ryssland, är också en del av strategin i väst.

När det gäller Syrien, är USA och dess allierade nu på plågsam jakt efter en formel som låter dem bli av med Ryssland, och för att utnyttja Rysslands deltagande där till gagn för sig själva. De hoppas kunna använda de framgångsrika operationerna, för att sedan låta oppositionen och kurderna göra slut på IS och putta ut Ryssland från den politiska processen för att forma landets framtid. Militärt har amerikanerna hamnat i en mycket svår situation. De har satsat på kurderna, som de såg i rollen som sitt eget infanteri. De hoppades genom USA:s stöd, att kurderna skulle överta Raqqa och ta initiativet från Ryssland.

Men det händer inte, delvis på grund av att USA har nära förbindelser med Turkiet, som ser kurderna som en terroristorganisation och för en hård kamp mot dem. Amerikanerna är i ett dödläge, och med sådana uttalanden försöker de flytta uppmärksamheten från den rysk-syriska koalitionens framsteg och fokusera på något annat. Denna taktik har amerikanerna upprepade gånger använt i andra militära konflikter.

Annonser

Med eller mot IS?

25 november 2015

NATO-landet Turkiet sköt igår ner ett ryskt stridsflyg som återvände från uppdrag att förgöra IS-mål i Syrien. Att kämpa mot IS i Syrien gör man på begäran av Syriens regering. Ett agerande som ligger helt inom internationell rätt.

Den ryska flygbasen ligger nära den turkiska gränsen i Latakia, vilket gör att ryska stridsflyg kommer mycket nära den turkiska gränsen när de lyfter och ska landa, i synnerhet då gränsen är mycket krokig.

Trots att väst, NATO, USA, EU och Turkiet säger sig vilja slå ut IS, väljer alltså Turkiet att skjuta ner det ryska flygplanet, trots att det inte råder minsta tvekan om att det INTE ANFÖLL Turkiet utan av misstag möjligen kommit innanför landets gränser!

Inte nog med det. Piloterna lyckas katapultera sig ut, men skjuts ihjäl under sin nedfärd på syriskt territorium, helt i strid med Genevekonventionen. Bakom förefaller s.k. moderata rebeller från en gren av Al-Qaida som kallar sig Turkmeniska milisen ligga. Filmklipp som släppts, där den döde ryske piloten ligger omringad av rebeller, återger rebellerna skandera Allahu Akbar.

Var hörs fördömandena över detta från väst? Ingenstans! Pentagons talesmän säger att det inte är deras sak. Obama under presskonferens med Hollande på visit, säger att Turkiet har rätt att försvara sig och att Ryssland slår mot icke-IS-mål i Syrien! Obama ser alltså fortfarande existensen av moderata terrorister i Syrien!

Som den ryska sidan tidigare sa: ser man ut som en terrorist och beter sig som en sådan, är man också en terrorist; dödar man på ett moderat sätt eller skär huvudet av oskyldiga, spelar ingen roll! Som många utrikesanalytiker redan sagt: det går inte att göra åtskillnad mellan goda och onda terrorister i Syrien, vilket alltså USA fortfarande hävdar.

USA kämpar alltså med näbbar och klor för att få till ett psykologiskt motstånd till Ryssland i Syrien. Jag skulle gissa att amerikanska/NATO-rådgivare i största hemlighet har initierat och har ett finger med i gårdagens nedskjutning.

Får hoppas att Hollande kan lyckas ena åtminstone en del av västländerna att samarbeta med Ryssland mot den gemensamma fienden IS. Som Ryssland mängder av gånger sagt, först måste IS bekämpas, sedan ska man initiera en politisk process i Syrien. Ja faktiskt har ju denna redan inletts efter att ett möte med den syriska oppositionen ägt rum i Moskva. ”För tidigt” var de falska kommentarerna från Vita huset.

USA fortsätter underblåsa IS

13 oktober 2015

Igår bekräftade amerikanska försvarsdepartementet att man försett den s.k. ”oppositionen” i Syrien med 50 ton ammunition. Denna släpptes från flygplan.

Man har också sagt att man ska fortsätta att leverera anti-tank-missiler till den s.k. oppositionen. Tidigare har dessa vapen levererats i stor omfattning. Varför IS nu har sådana vapen i sin besittning kunde man inte förklara från försvarsdepartementets sida.

USA fortsätter alltså att underblåsa konflikten och ger indirekt stöd till IS. Världen borde reagera!

USA:s dolda agenda i Mellanöstern

12 oktober 2015

Ryssland bekämpar mycket framgångsrikt IS, tillsammans med och på begäran av den syriska regeringen. Eftersom det är Syrien som önskat denna hjälp är den också internationellt legitim, till skillnad från de amerikanska och dess allierades bombningar, vilka skett helt utan sådan begäran eller med mandat från FN.

Äntligen sätts stopp för denna vidriga grupp som skär huvudet av barn, kvinnor och andra, som eldar upp människor levande och som tillintetgör några av mänsklighetens viktigaste historiska minnesmärken. En grupp som efter amerikanska insatser i Afghanistan, Irak och Syrien fått kraftigt utökat svängrum och nu hotar sprida sig med sitt kalifat via Nordafrika ända till Portugal.

Man kan ju då tycka att USA med allierade skulle sända hälsningar av tacksamhet och uppmuntra de insatser man gör. Icke. Istället hittar man på att Ryssland attackerar moderata rebellgrupper, att missiler avfyrade från Kaspiska havet från ryska krigsfartyg slagit ner i Iran. Det sistnämnda bevisat som felaktigt av ryska försvarsledningen och också dementerat av Iran, men flitigt rapporterat i västpressen, också den svenska.

När det gäller de moderata rebellerna har den ryska försvarsledningen gång på gång frågat sina amerikanska kolleger vilka dessa är och var de befinner sig. Man har bjudit in dem till kommandocentralen i Moskva, bett om koordinater, man har föreslagit dem samarbeta öppet och ärligt, för att tillsammans tillintetgöra IS. Icke. Inte ens ett svar har man fått.

Mycket av vapnen, men också alla Toyota-bilar IS har, är inskaffade för amerikanska pengar till de s.k. moderata rebellerna, men har sedan hamnat i händerna på IS. Rysk tv kunde igår visa hur ledaren för den s.k. moderata rebellgrupperingen satt ner och samtalade med IS-ledare. Som den ryska utrikesministern Lavrov uttryckte det: ser man ut som en terrorist, beter sig och handlar som en terrorist, då är man också det. Också i Sverige hör vi DN låta som sin herres knähund och uppmanar Ryssland att sluta bomba moderata rebeller (artikel i DN).

Anledningen till att USA med allierade under ett års bombande i Syrien inte haft något annat resultat än att IS ryckt fram, är att målet varit att störta Assad, gärna med hjälp av IS. Och inte bara Syrien. Samma strategi syns vad gäller Libyen, Irak och Afghanistan. Genom detta tror man sig sprida kaoset till Nordkaukasus och så småningom ända till Moskva. Förhoppningarna är att även nå Kina. Detta beskrivs mycket bra i denna artikel.

Ryssland försvarar sina egna intressen genom Syriens begäran; man vill inte ha kriget tillbaka i Nordkaukasus. Man kommer inte att sätta in marktrupper i Syrien och man ber om att samarbeta mot IS. Man gör insatserna helt öppet, informerar de allierades krigsledningar om tillslagen, något de allierade aldrig någonsin i sin tur gjort. När insatserna i Syrien är över vill man ha en politisk process där också en verklig opposition välkomnas. Men det är det syriska folket som ska bestämma, inte USA eller dess allierade. Ett högst rimligt förhållningssätt.

Ryssland bombar i Syrien

1 oktober 2015

Ryssland bombar sedan igår ISIS-mål i Syrien, och redan innan detta tillkännagivits kom bilder och kommentarer på sociala medier om att man bombat civila mål och dödat civila och USA-utbildade trupper. Sympatier till antiryssretoriken kom direkt från USA:s FN-sändebud Samantha Powell. Att den bevisats vara falsk spelar ju ingen roll. I vår svenska nyhetsförmedling är tongången liknande. I Rapport ikväll har man en mycket ifrågasättande ton: ”Ryssland säger sig bomba ISIS-mål men att det kommer andra uppgifter från t.ex. USA”.

Under ett års tid har USA och allierade bombat mål i Syrien. Ytterst lite har kommit ut vilka dessa mål varit och vilka resultaten blivit. Det enda som kunnat konstateras är att ISIS under tiden flyttat fram sina positioner markant i bl.a. Syrien. Dessa bombningar har skett helt utan begäran från den sittande ledningen i Damaskus och helt utan mandat från FN. Denna insats har alltså genomförts helt i strid med internationella regler. Var har de ifrågasättande artiklarna i västmedierna i allmänhet och de svenska i synnerhet stått att läsa om detta?

Rysslands agerande är det diametralt motsatta. Man har efter begäran från Damaskus och i koordination med militärledningen där assisterat med flyganfall mot ISIS och tillintetgjort ISIS:s vapenlager och ledningscentral i Syrien. Man har gjort detta helt i enlighet med internationell lagstiftning. Och det förefaller som att man hittills har  gjort det framgångsrikt, utan civila offer. Man har gjort det öppet, man har redovisat med detaljinformation och informerat även de allierade som bombar där utan tillstånd.

Dessutom har man bildat en organisation för att koordinera och bidra med information mellan Syrien, Ryssland, Iran, Irak och några länder till för att bättre och med färre offer genomföra attackerna. Man kommer inte att sätta in och har inte marktrupper i Syrien utan understödjer bara den syriska arméns kamp mot ISIS.

Vill Europa slippa strömmarna av flyktingar från de krigshärjade områdena i Mellanöstern och Nordafrika är det avgörande att förhållandena där blir sådana att människor inte tvingas fly för sina liv. Efter maktvakuum i Libyen, Irak och ett eventuellt kommande i Syrien har terrorgrupper som ISIS fyllt detta vakuum. Vill man göra något åt detta räcker det inte att bara handla verbalt, utan man måste också gå till handling. Precis som Ryssland nu gjort och i samråd och koordination med den lokala armén och med grannländerna.

De sista pusselbitarna för detta lades dessutom i FN under veckans möte där, vilket också förstärker FN:s roll i världen, vilket ju inte direkt kan sägas om USA:s agerande.

 

Två veckor på Krim

27 september 2015

Precis hemkommen efter en två veckors rundresa på Krim, skulle jag vilja presentera lite intryck. Bilden som ges i  väst är ju till stor del präglad av kommentarer i stil med att det är en halvö under främmande lands ockupation, att människor tvingats in under rysk administration och att de med militära och polisiära medel hålls i schack. USA har ju avrått alla sina medborgare att resa dit och de som redan är där att resa hem. Alla officiella personer som haft den dåliga smaken att undersöka saken med egna ögon på plats har ju hånats, t.ex. de franska parlamentsledamöter som i somras var på halvön eller de polska ungdomar som nyligen reste dit. Jag fick själv frågan innan avresa om jag verkligen vågade besöka Krim, om där inte var krig!

Under två veckor körde vi runt från Yevpatoria i väst via Jalta till Sudak och Koktebel i öst. Vi pratade med lokala näringsidkare, folk på gatan, taxichaufförer, båtförare, serveringspersonal, hotellpersonal. Vi såg glada människor överallt, något som inte är så utpräglat i Ryssland för övrigt. Sankt Georgsband (en symbol för frigörelsen bl.a.) hängde kvar på många bilar. Alla var mangrant mycket glada och tillfreds med att åter tillhöra Ryssland. På alla platser där turister samlades såldes Putin-tröjor och symboler för Ryssland och de var åtskilliga människor som också bar dem på sig. På båtar, bilar, hus, hotell vajade också ryska flaggor.

I stort sett ingen militär syntes till och mycket få poliser på gatorna. Det fanns alltså inte tillstymmelse till någon aktiv repression. Symboler från segern i andra världskriget finns det gott om på Krim och de var alla utsmyckade med blommor och dekorationer. Det var rent och snyggt på gator och torg.

De fem hotell vi bodde på var alla helt nyrenoverade eller nyligen uppfräschade. Allra bäst var kanske ett Krimtatariskt hotell i Yevpatoria. På mängder av vägavsnitt förekom reparationer av tidigare illa underhållna vägar. Huvudvägen från Kertj höll på att breddas och beläggas med ny asfalt inför att den nya bron över Kertjsundet ska stå klar 2018.

Vi var inne i ett flertal livsmedelsbutiker och överallt fanns överflöd av varor, visserligen huvudsakligen ryska, men ändå. Förövrigt såg vi gott om modebutiker med allt som vi i väst är bortskämda med och vad man kan köpa i Moskva. På restaurangerna serverades delikat mat med egna utsökta Krimviner för den som önskade.

Under besök i Krimtatarernas huvudort Bakhchysarai och Khanpalatset kunde jag se ryska flaggor inte bara på offentliga byggnader utan även på privata hus och bilar. Man var glada och stolta att åter tillhöra Ryssland. Nu har ju, till skillnad från under Ukrainatiden, Krimtatarerna egna tv-sändningar och undervisas på sitt eget språk i egna skolor. Även ukrainska är officiellt språk jämte ryskan!

I Sevastopol och andra turistorter vimlade det av turister som att det fortfarande var högsäsong. Inte bara turister från Ryssland utan också åtskilliga ukrainska. Flygplatsen i Simferopol har rustats upp för att ta emot anstormningen. Inte bara landningsbanor utan ankomsthall var också modern och funktionell.

Enda negativa kommentaren vi hörde var från en båtförare som vi var ute på guidning med utanför Balaklava. Han var besviken på Ryssland för att man inte redan vid Sovjetunionens upplösning 1991 fick återförenas. Men visst, det finns problem; tack vare västs bojkott av Krimborna går det inte att använda vanliga kreditkort utan man får ha med kontanter. Likaså fungerade inte mitt sim-kort från Telia, trots att de före resan utlovat att det inte skulle vara några problem. Detta är bekymmer Krimfolken är beredda att ta, som flera uttryckte saken. Värre är att Ukraina stängt av den kanal som förser Krimhalvön med vatten, men ryska armén har ordnat en ny vattenledning som nu avhjälper det problemet.

Sammanfattningen lyder alltså: lugnt, glatt och optimistiskt på Krim att åter få tillhöra Ryssland. Inte direkt oväntat efter att ha följt den avsevärt mer objektiva ryska nyhetsbevakningen och inte heller förvånande; det var inte bara en överväldigande majoritet av befolkningen som röstade för att återförenas med Ryssland utan faktiskt också det autonoma parlamentet i Simferopol, med samma sammansättning som under den ukrainska perioden före, som röstade för ett återförenande! Inte en enda person dog under övergången.

 

Uppladdningen

23 augusti 2015

Igår berättade Poroshenko öppet att han inte alls hade för avsikt att följa Minsköverenskommelsen, utan bara såg det som en möjlighet att mobilisera och flytta fram positionerna. Talet återgavs i rysk tv (Pervij Kanal). Dessutom har han nu fört samman över 90000 militärer till gränserna av Donetsk och Lugansk. Han berättade vidare att folken i Donbass och Donetsk är Ukrainas fiender och att de ska bekämpas!

Samtidigt gör Ryssland mycket starka påtryckningar för att Minsköverenskommelsen måste uppfyllas, påpekar gång efter gång att Lugansk och Donetsk måste förbli en del av Ukraina, att Kiev måste inleda samtal dem emellan. Att man måste sluta skjuta på bostäder, skolor mm och sluta döda civila.

Inte alla på Kievsidan vill anfalla mot de egna i östra delen av landet. Det har sipprat ut information om hur Kiev tänker gå in i folkrepublikerna i en slags klosaxmanöver och tvinga folket till underkastelse eller döda dem. Det kommer också många rapporter om att moralen på Kievsidan är sviktande.

Hollande och Merkel har sannerligen viktiga trepartssamtal med Poroshenko imorgon måndag! Hoppas bara inte det är för sent. En del rykten gör gällande att anfallet ska starta just imorgon.

Kiev förbereder sig för anfall

21 augusti 2015

Omkring 65000 soldater, artilleri och andra vapen har nu förts samman vid gränsen mot Donetsk och Lugansk av Kievarmén. Bland dessa ses också amerikanska och europeiska stridsmedel. Rebellsidan däremot har dragit undan inte bara tyngre artilleri utan också, på eget initiativ, lättare vapen från stilleståndslinjen. Dagligen skjuter Kievsidan mot civila mål, bostäder, skolor, elcentraler och vattenverk. Nästan dagligen dödas civila i folkrepublikerna Donetsk och Lugansk. Man har dessutom fullständig blockad mot Lugansk och Donetsk där vatten, el, mat mediciner inte tillåts att levereras dit. Kievsidan har inte uppfyllt en enda av de 13 punkterna i Minskprotokollet!

Varför reagerar inte Europas ledare och medier på vad som håller på att hända? Varför reagerar inte Minsköverenskommelsens garanter Merkel och Hollande på vad som sker?

Svaret är uppenbart. USA strävar efter världshegemoni. Obama har förklarat att USA är världens ledare och en suverän stat som kan bestämma över andra. Antingen är ni med oss eller är ni våra fiender sa Bush den yngre. Man framhåller gång på gång att Ryssland utgör ett av de främsta hoten. Det stämmer ju alldeles perfekt – Ryssland utgör ett klart hot mot den amerikanska hegemonin eftersom Ryssland vill att alla nationer ska få sin röst hörd och att allvarliga internationella kriser ska lösas den diplomatiska vägen istället för med krig.

USA vill ha krig i östra Ukraina. USA vill inte att Minsköverenskommelsen ska följas, även om Obama och även Poroshenko säger så utåt. Den dolda agendan innehåller en öppen konfrontation i östra Ukraina för att tvinga in ett ryskt svar. Då kan nämligen Ryssland beskyllas för att vara aggressivt och då kan man militärt svara Ryssland. Det är därför vi nu ser den massiva militära uppladdning som nu sker i Baltikum, Polen, Bulgarien och Rumänien. Det är därför USA öser in vapen, militära rådgivare och soldater i Ukraina. Mot övriga länder i Europa, t.ex. Tyskland och Frankrike, utövar man en enorm press och hotar säkert också. Ett exempel är ju den avbrutna leveransen av de två Mistral till Ryssland, med enorma förluster inte bara ekonomiskt utan också prestigemässigt för Frankrike.

Målet är kunna få bort president Putin, destabilisera och slå sönder Ryssland för att så småningom få en rad mindre stater som kan vara vasaller till USA. Det är också orsaken till att destabiliseringsförsök aktivt pågår i de länder som är Rysslands vänner. Se  vad som skett och sker i Brasilien, Venezuela, Armenien, Kirgisien, Vitryssland m.fl. länder.

Genom att slå ut den sittande makten i Libyen och Syrien destabiliserar man länder med enormt kaos och död som resultat. Människor flyr och flyr till Europa. Därigenom destabiliserar man också Europa, en annan svår konkurrent.

De bakomliggande krafterna är de neokonservativa grupperna i USA med Joe Biden, Victoria Nuland och John McCain i spetsen. Yttersta orsaken hittar vi i det katastrofala läge som den amerikanska ekonomin befinner sig i. Ska USA någonsin kunna ta sig ur världens största skuldbörda måste man vara diktator i världen, tror man.

Kiev anfaller trots vapenvilan

10 augusti 2015

Trots avtalad vapenvila har Kievsidan dagligen beskjutit Donetsk med civila dödade. Senaste natten slogs en livsviktig elcentral ut till exempel. Städer och byar är utan vatten eftersom vattenledningar och vattencentraler skjutits sönder, sjukhus och dagis har sprängts sönder och samman, mängder av bostadshus är totalförstörda. Alltså en medveten strategi inriktad mot civila mål – flagranta krigsbrott. Till och med OSCE blev för några dagar sedan attackerade av Kievsidan. Man vill inte ha dem närvarande för att rapportera om de överträdelser man ständigt begår.

Donetsk och Lugansk har ensidigt dragit bort också lättare vapen från gränszonen, men något svar annat än ytterligare beskjutningar, har inte kommit från Kiev.

Ryssland trycker ständigt på att även Kievsidan måste följa de i Minskfördraget överenskomna punkterna. Senast idag hade den ryske utrikesministern Lavrov samtal med Ukrainas utrikesminister Klimkin. Som vanligt lovar Ukrainasidan och säger sig följa ingångna avtal, men vänder sedan ryggen till och handlar tvärtom.

Och var i västpressen kan vi läsa om alla de brutna löftena, se de sönderskjutna sjukhusen, dagisen, boständerna och elcentralerna? Var kan vi se de kritiska påtryckningar mot Kievsidan, som borde vara en självklarhet i en fri och oberoende press? Svaret är ingenstans! Man vågar inte ha en självständig och kritisk syn, som går emot den lömska amerikanska hållningen att inte kritisera Kiev. Utan ett amerikanskt godkännande hade naturligtvis dessa övergrepp och krigsbrott inte kunnat ske i dagens Europa.

Ikväll kommer nya mycket oroande uppgifter att Kiev nu mer storskaligt börjat intåg i Donetsk. Det är dags för Ryssland att verkligen göra sitt intåg på arenan och förhindra ytterligare blodbad. Men allt kommer att kallas rysk aggression och i värsta fall leda till att USA och NATO attackerar Ryssland. En mycket svår balansgång.

Ryskt veto mot MH17-tribunal – det som inte förmedlas av våra medier

30 juli 2015

Trots att Ryssland utförligt motiverat varför man inte kan acceptera en tribunal angående nedskjutningen av Malaysian Airlines MH17 och skulle lägga sitt veto mot sådan, trotsade de drivande krafterna i FN:s säkerhetsråd detta och tvingade till sig en omröstning, för att demonstrativt kunna peka ut Ryssland som aggressiv motarbetande part. Vad våra medier naturligtvis inte återger är den ryska förklaringen. Rysslands ambassadör i FN, Vitalij Churkin, klargjorde detta mycket tydligt inför Säkerhetsrådet igår. Här är hans tal i original och här under en översättning till svenska.

Först och främst vill vi uttrycka våra kondoleanser till de omkomna och deras anhöriga och till regeringarna för de som befann sig i planet som sköts ner den 17 juli förra året.

Ryssland kämpar konsekvent för att bestämma orsaken till kraschen och för att ställa de skyldiga till tragedin till svars. Mer än det, vi bidrog flera gånger till att nå detta mål. Ryska delegationen har gjort allt för att FN skulle anta resolution 2166. När man förberedde detta var det vi som insisterade att en allsidig, noggrann, oberoende och internationell utredning i enlighet med de internationella principer som finns för internationell civil flygsäkerhet skulle genomföras.

Mer än det, vi var fullständigt öppna för att omedelbart  ta ytterligare en resolution som skulle ge utredarna omedelbar tillgång till kraschplatsen för att påbörja utredningen. Men de berörda länderna föredrog att inte agera genom Säkerhetsrådet utan via tvåsidiga överenskommelser med Ukraina, och det tog ytterligare tid att nå dessa överenskommelser.

I resolutionen 2166 insisterade vi att i texten skulle inkluderas en skrivning om att alla militära aktioner skulle avslutas i området som omfattade kraschen. Det var just den ryska delegationen som i FN reste frågan att Kiev bröt mot denna bestämmelse, när i augusti den ukrainska sidan ensidigt förklarade att de bryter vapenvilan. På grund av detta blev utredningskommissionen tvingade att stoppa undersökningen under en lång tid.

I den tekniska utredningen har ryska specialister i överenskommelse med tillägg 13, i konventionen om internationellt civilflyg, överlämnat all information som var efterfrågad, inklusive radiotrafik från Rastov gällande systemet för flygtrafik, till den nederländska sidan.

Några dagar efter kraschen genomförde det ryska försvarsministeriet ett möte där alla satellitdata, som den ryska sidan hade tillgång till, presenterades. Detta material skickades också till Nederländerna. Även det ryska företag som skapat BUK skickade egna beräkningar på hur en attack jord-luft kunde ha gått till. För detta tog man bort sekretessbestämmelser gällande missiliernas tekniska egenskaper.

Ryssland är det enda land som presenterat sådan information. Ett år efter att resolution 2166 tagits har man fortfarande kvar allvarliga frågor obesvarade, hur den löpande utredningen pågår. Ryska experter har inte fått samma tillgång till den tekniska utredningen. Ryssland presenterar ensidigt all information och beräkningar för utredningen, men vad man sedan gör med dessa uppgifter får man ingen information om.

Vi har flera gånger föreslagit att skicka experter för att genomföra avancerade analyser, t.ex. metallurgisk expertis för att kunna avgöra vilken missiltyp som använts. Allt detta har lämnats obesvarat.

När det gäller den kriminella utredningen genomförs denna av en gemensam grupp i stängd regi. Mellan de fem berörda länderna kom man överens om att inte delge information. Vilka garantier har vi i detta fall för att utredningen ska vara oberoende? Kan denna utredning stå emot den massiva propagandistiska rapporteringen i medierna? Kan denna utredning klara trycket från den helt klara politiska vinkling som finns, när man i förväg kallar vid namn de skyldiga för katastrofen? Observera att sådana uttalanden gjorts av ledarna för några av de länder som ingår i utredningsgruppen.

Ryska federationen var det enda landet som påminde att resolution 2166 avser allsidig hjälp till utredningen från FN:s sida. Vi föreslog att diskutera skapandet av en speciell funktion eller representant under generalsekreteraren för att ge en uppriktig och transparent utredning, men detta förslag accepterades inte.

Man har inte heller uppfyllt generalsekreterarens order gällande resolution 2166 att till Säkerhetsrådet överlämna ett utvecklat förslag om hur man på olika sätt kan bidra till utredningen från FN:s sida.

Vad har vi fått som resultat av detta? Jo, under stängda omständigheter, utanför Säkerhetsrådets ramar, utan granskning av befintliga alternativ av en rättslig utveckling inom FN. Vår uppfattning är att detta är förhastat, dåligt genomarbetat och utan juridisk grund. Och vår ställning till detta nonchalerades.

Vi presenterade ett alternativt förhållningssätt till resolutionen, som var inriktat på att fullt ut utnyttja möjligheterna i resolution 2166 för att ge utredningen ett riktigt internationellt, oberoende och omfattande innehåll. Efter att ha granskat detta skulle det vara möjligt att återvända till de juridiska möjligheterna hur man skulle kunna ställa ansvariga till svars. Dokumentet har blivit liggande utan ställningstagande, men vi tycker att idéerna där fortfarande borde tas i beaktande.

Vi har vid upprepade tillfällen påtalat att vi inte kommer att ge stöd till en tribunal, eftersom det inte finns något motiv för en sådan. Bland annat för att det i resolution 2166 inte kvalificeras att Boeingtragedin utgör något hot mot internationell fred och säkerhet. Det är svårt att förstå hur denna händelse som för ett år sedan inte räknades som ett hot mot internationell fred och säkerhet, nu plötsligt blivit ett sådant hot.

I princip är det inte Säkerhetsrådets ansvar att avgöra en rättegång för att avgöra det kriminella ansvaret. Man har gjort vissa undantag när det gäller att avgöra skyldiga för massbrott, som av det internationella samhället räknades som extra allvarliga. Men erfarenheterna av dessa tribunaler, som de om f.d. Jugoslavien och Ruanda, kan inte räknas som lyckade med tanke på deras komplexitet, känslighet för politiska påtryckningar, dyrbarhet och deras utdragna tid.

Det saknas helt exempel i historien på att man tagit händelser inom transportsektorn till en tribunal, även om liknande tragedier inträffat tidigare, och inte heller undgått Ryssland. 2001 sköts ett passagerarplan från det ryska bolaget Sibir ned över Svarta havet av det ukrainska luftförsvaret.

Då talades det inte om att skapa någon tribunal. Inte heller då Iranian Air 188 sköts ned över Persiska viken av en amerikansk missil. De nationella utredningarna i de två berörda länderna kom överhuvud taget inte ens fram till att brott hade begåtts. Och FN:s resolution 616 har inte alls sagt något om att det i fallet med Iranian Air var ett hot mot internationell fred och säkerhet.

Vi vill föra fram ytterligare ett exempel. 2010 kom Ryssland själv med initiativet att bilda en speciell internationell domstol för att göra något om piratproblemet utanför Somalias kust. Vi gjorde detta eftersom anfallen av piratattacker vid den somaliska kusten ökat markant och man saknade juridiska vägar för att komma till rätta med problemen. De som greps då blev ofta bara släppta efteråt. Trots att situationen räknades som ett hot mot internationell fred och säkerhet fick resolutionen inget stöd i FN:s säkerhetsråd.

De som då argumenterade mot vår resolution är de som idag argumenterar för en resolution för Boeingkatastrofen. Jag får tyvärr konstatera att dagens förslag som presenterades för omröstning saknar all laglig och prejudicerande grund. Vid flertal tillfällen förklarade vi detta och bad om att tänka i alternativa banor, men de ansvariga för tribunalförslaget valde att inte verka i samarbetsanda och tog det till omröstning där de i förväg visste att det inte skulle leda till något positivt resultat. Enligt vår mening var ändamålet att nå politiska och propagandistiska mål, istället för att komma fram till praktiska lösningar. Vi kan bara beklaga detta.

Till slut, herr ordförande, vill jag bekräfta att Ryssland är fortsatt villigt att bidra till en fullständig, oberoende och objektiv utredning av orsakerna bakom kraschen av Malaysian Airlines krasch, för att hitta de skyldiga och straffa dem. Den position vi intar idag innebär inte att vi vill bidra till strafflöshet.