Archive for the ‘Syrien’ Category

Finns risk att USA kan starta ett tredje världskrig

11 februari 2016

Förra veckans beslut av Obamaadministrationen att fyrdubbla budgeten för amerikanska och NATO-styrkor vid den ryska gränsen har inte lämnat några spår i den västerländska mainstream-rapporteringen. Ändå är det ett beslut som kan kasta världen in i ett tredje världskrig. Inget land kan acceptera en sådan provokation och svarsåtgärdena kan bli fatala. Ryssland har redan i sina västliga områden startat motåtgärder. Om detta  skriver professor Stephen F Cohen i The Nation.

Det amerikanska propagandamaskineriet arbetar på för fullt. Detta gäller just nu framför allt Syrien, där den syriska armén höstar in stora framgångar med hjälp av de ryska luftburna trupperna. Igår beskylldes t.ex. de ryska trupperna för att ha bombat sjukhus i Aleppo. Nu visar det sig, enligt den ryska försvarsledningen, som dagligen och detaljerat öppet redovisar precis vad man gjort i Syrien, till skillnad från de USA-ledda insatsernas företrädare som gör allt i hemlighet, att ryska lufttrupper igår inte alls flög över Aleppo utan var som närmast 20 km från staden! Däremot kunde man visa att amerikanska eller alliansledda flygstyrkor fanns på plats och fanns på plats exakt vi de klockslag bombningarna skedde!

Så är det hela tiden. Beskyllningar helt utan bevis, ofta motsägelsefulla pumpas ut, inte sällan för något man själva gjort. Detta förfarande har till och med begåvats med en egen term – desinformationskarusell. Det är och har varit en synnerligen flitigt använd metod under Ukrainakrisen, men också nu i Syrien.

I Baltikum har man uppfört ett mycket hemligt centrum för att möta den s.k. ryska propagandan. Ett centrum ska via sociala medier och media inte bara kartlägga oss som har en annan syn än den amerikanska, utan också förse oss med propagandamaterial. Jag skulle snarare se det som ett desinformationscentrum eller ett centrum för psykologisk krigsföring. Kanske är det de som nu gödslar mainstreammedia med artiklar som inte kan bemötas, vilka alla går ut på att demonisera Ryssland i allmänhet och president Putin i synnerhet.

Den amerikanska ledningen säger sig se Ryssland som ett främsta hot. Och de har ju mer rätt än vad som i förstone kan tyckas. Ett hot mot den amerikanska dominansen, ett hot mot att amerikanerna själva ska styra världen, mot att de skulle vara predestinerade att tala om för andra hur de ska leva, ett hot mot amerikanerna som ett exklusivt folk, som Obama uttryckte det vid en ceremoni för ett par år sedan.

Ryssland genom Putin har ju upprepade gånger motsatt sig en sådan världsordning. Ryssland vill leva i fred, man vill ha förhandlingslösningar i stället för konflikter, man vill ha evolution istället för revolution och att länder ska respektera varandra, att FN ska ha en central plats. Helt i motsats till den amerikanska synen.

Hade Ryssland fått gehör för att man borde lösa problem i samtal och genom diplomati hade t.ex. aldrig kriget i Ukraina brutit ut och tusentals människor hade inte behövt mista sina liv.

Psykologisk attack av USA mot Ryssland i Syrienkonflikten

8 februari 2016

Maria Bezchastnaya skriver i nättidningen Svobodnaja Pressa (Fria Pressen) söndagen 7 februari en mycket intressant artikel om de amerikanska påhoppen där Ryssland av USA beskylls bomba civila i Syrien. Detta som vanligt helt utan bevis och flitigt återgivit också i svensk press, t.ex. DN 20160206. Artikeln finns i original här.

USA:s utrikesminister John Kerry anklagar ryska luftstyrkor, som genomför militära operationer i Syrien, i dödandet av kvinnor och barn. Enligt Kerry har man övertygande ”bevis” att Ryssland använder bomber som faller utan kontroll eller bomber utan styrning och utan högprecisionsnavigering. Som resultat dör civila, menar man.

CNN citerar också patetiska uttalanden av Kerry: ”bomber har träffat sjukhus och civila bostadsområden och det fanns t.o.m. fall när räddare under räddningsaktioner utsattes för bombning under själva räddningsinsatserna och dödades.”

Som vanligt, finns förutom känslor,  inga bevis för vad utrikesministern påstår. Samtidigt har inga internationella organisationer, såsom Röda korset eller Läkare utan gränser kunnat bekräfta uttalandena av Kerry. Det man däremot kan komma ihåg är när de amerikanska styrkorna i oktober 2015 angrep det sjukhus i Afghanistan, där Läkare utan gränser arbetade, och då fanns det bevis i form av både foton och rörliga bilder. Den amerikanska militären ursäktade sig och sedan var saken ur världen. Den officiella företrädaren för Ryska försvarsdepartementet, generalmajor Igor Konashenkov, sa också tidigare, att trots västerländska politiker påståenden om militära offer bland civilbefolkningen i Syrien, har inga konkreta bevis lagts fram.

”Jag vill uppmärksamma er att innan våra lufttrupper attackerar terrorister  i Syrien inhämtas information via flera kanaler. Föreligger risk för civila sker inga angrepp,” säger Konashenkov.

Trots detta ska alltså de civila offren ha ökat på grund av de ryska lufttruppernas anfall. Förutom Kerry, sa NATO:s generalsekreterare Jens Stoltenberg att den ryska verksamheten ”underminierar ansträngningarna att finna en politisk lösning på konflikten.” I samma anda uttalade sig Pentagonchefen Ashton Carter, samtidigt som han välkomnade nyheten att Saudiarabien och Turkiet diskuterar att genomföra markoperationer i landet. Dessutom har EU stött initiativet, och den tyska regeringen har lagt ansvaret för den uppskjutna vapenvilan på Ryssland.

Det är lätt att se ett samband mellan de högljudda anklagelserna och de framsteg som den syriska armén gjort med hjälp av de ryska lufttrupperna på sistone. Kom ihåg att denna vecka har regeringsstyrkorna med hjälp av Hizbollah kunnat bryta den nästan tre år långa belägringen av de shiitiska städerna Noubel och al-Zahra nära Aleppo. Ytterligare bosättningar befriades också.

Det är på grund av dessa framsteg som förhandlingarna i Genève avbröts. Den syriska framgången ledde till en upptrappning av situationen, säger de. John Kerry sa också i sitt tal att Rysslands agerande bryter mot FN:s resolution om eldupphör i Syrien och säkerhetsrådet krävde att operationen skulle stoppas. ”Ryssarna har lagt fram några konstruktiva initiativ om att branden i Syrien kan släckas, men om det bara är ord och bombningarna fortsätter, är det inget som någon kommer att acceptera”, sa han.

Samtidigt sa Rysslands ständige representant i FN, Vitalij Churkin, en dag tidigare, att Ryssland inte ensidigt kan avsluta sin operation. ”Vad ska ni säga om oppositionsgrupperna? Ska de också sluta? Och den USA-ledda koalitionen? Ska de också sluta?”, frågade han.

Jag tror inte att vi kommer att se några fakta som bekräftar Kerrys uttalande, tror professorn Andrei Manoilo på MGU:s politiska fakultet . Själva ordvalet förutsätter ingen konkretisering eller bevis, det är en vanlig deklaration som inte görs för att experter, kriminologer och advokater sedan ska kunna bekräfta detta.

”SP”: – Varför gjordes dessa anklagelser just nu?

– Det är uppenbart att detta hänger samman med förhandlingarna i Genève mellan medlemmar av olika grupper av den så kallade moderata syriska oppositionen å ena sidan och företrädare för Bashar al-Assad-regimen å den andra sidan. Nu försöker de finna en gemensam grund för bildandet av en koalitionsregering, i enlighet med FN: s säkerhetsråds resolution. Förhandlingarna förs under ledning av företrädaren för FN: s generalsekreterare, Staffan de Mistura. Alla dessa uttalanden av politiker, relevanta för freden i Syrien, är kopplade till resultaten av dessa förhandlingar, vilka precis har startat.

Och Assad-regimens position är tydlig – han var en av de första medlemmarna i delegationen som samordnade och skickade resultatet till Genève, och då ser vi som effekt förvirring och vacklande hos den syriska oppositionen. Alla verkade vilja delta i genomförandet av säkerhetsrådets resolutioner och ingå i koalitionsregeringen. Men att döma av de uttalanden, som visas med jämna mellanrum, liksom det faktum att det fortfarande är oklart exakt vilka som kommer att representera oppositionens intressen i Genève, är skillnaderna mellan de olika grupperna större än den mellan oppositionen i allmänhet och Bashar al-Assad.

Samtidigt med denna process är den syriska arméns offensiv framgångsrik  i ett antal regioner och de återerövrar landområden, islamister slås ut från bosättningar, som de hållit i nästan fyra år. Offensiven är framgångsrik, för det första, tack vare stöd från de ryska luftstyrkorna, för det andra, på grund av att Assads armé nyligen lanserade en offensiv i Aleppoprovinsen längs den syrisk-turkiska gränsen. Syriernas mål är att ta området under kontroll och skära av försörjningsvägarna för de militanta grupper, som nu ockuperar en stor del av Aleppo. Utan dessa leveranser kommer rebellerna inte kunna hålla ut länge och kommer att förgöras. Uppenbarligen stör allt detta USA.

”SP”: – Varför?

– Saken är den att Genèvesamtalen och bildandet av en koalitionsregering ska genomföras inom sex månader. Oppositionsgrupper kommer då att erhålla representation i proportion till antalet invånare på de territorier de kontrollerar. Om den syriska armén, med stöd av ryska lufttrupper, fortsatt  snabbt kommer att avancera in på det syriska territoriet och sedan fyra månader senare, oppositionsgrupperna bara kommer att ha kvar tre byar och två brunnar, så uppstår den berättigade frågan – på vilka grunder ska företrädare för dessa grupper då ingå i en koalitionsregering?

Och de flesta av dessa grupper har redan erkänt en ledande roll av väst, eller mer exakt, av USA, för att lösa den syriska konflikten. Därför, är amerikanerna mycket rädda för att, på grund av de snabba och framgångsrika insatserna av de syriska-ryska styrkorna i landet, att motståndet snart bara kommer att vara litet. Och då kommer en koalitionsregering bildas uteslutande av företrädare för Assad-regimen.

Därför började olika västerländska politiker att anklaga Ryssland i alla möjliga synder. Kerry är i denna rad naturligtvis en tungviktare, men han är inte den enda som utmärkte sig med sådana deklarationer. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har nyligen gjort liknande uttalanden, USA: s försvarsminister Ash Carter också. De tävlar nu med varandra i att anklaga Ryssland för krigsbrott i Syrien. På senare tid sade de att ryska bomber dödar västvänliga syriska företrädare för oppositionen. Men tydligen tycker befolkningen i västvärlden inte längre synd om rebellerna, så därför har de bytt till kvinnor och barn.

Allt detta görs för att manipulera Genèveprocessen, för att få Ryssland att stoppa offensiven i Syrien för att bevara åtminstone status quo. Amerikanerna önskar starkt att få bort Ryssland från att delta i genomförandet av säkerhetsrådets resolutioner. Faktum är att efter bildandet av en koalitionsregering kommer nästa problem att utforma demokratiska val. Ryssland är, enligt resolutionen, en av garanterna för rättvisa och öppenhet vid dessa val. Amerikanerna däremot vill hantera denna process ensamt, för om det är Ryssland som leder, kommer försök att rigga resultaten misslyckas och Bashar al-Assad, som har stöd av folket, kommer att fortsätta regera efter valet.

”SP”: – Varför kräver Kerry att Ryssland ensidigt ska ingå vapenvila, är islamisterna redan besegrade?

– Den vapenvila, som behandlas i resolutionen från säkerhetsrådet, gäller endast den så kallade moderata syriska oppositionen, som är redo att lägga ned sina vapen och starta fredsprocessen, och Assads regeringstrupper. Dessa villkor gäller inte öppet terroristorganisationer som Dzhebhat al-Nusra och IS. Men enligt den ryska sidan, omfattar inte resolutionen ytterligare några grupper, såsom ”Jaish al-Islam”, ”islamiska fronten”, vilka erhåller pengar från Saudiarabien.

Amerikanerna insisterar att ”islamiska fronten” är en moderat grupp, men Ryssland utesluter deltagande i fredsprocessen och anser dem vara terrorister. Detta av en enkel anledning. Det område varifrån syriska turkmenska soldater eller turkmener sköt vår pilot tillhör ”Jaish al-Islam”. Efter detta  anfall  svarade Ryssland och decimerade gruppen. När Kerry säger att Ryssland inte stoppar sina militära aktioner trots resolutioner, har han inte IS i åtanke utan de grupper som väst anser är goda terrorister.

”SP”: – Och ändå, hur kan USA: s utrikesminister göra sådana grundlösa påståenden?

– Jämfört med när Colin Powell uppträdde som en clown i säkerhetsrådet med provrör påstått innehållande irakiska massförstörelsevapen, agerar Kerry mycket mer uträknat. Han är en erfaren politiker, och gör sådana uttalanden inte för att övertyga någon, utan för att imponera och sätta press både på Ryssland och på USA:s militära och politiska allierade. Detta är en mycket svår psykisk press, och deras förmåga att komma med argument är inte det viktiga här, utan hårdheten. Och denna utpressning görs av Kerry, Carter och Stoltenberg.

Chefen för strategiska konjunkturcentret Ivan Konovalov håller med om att dessa anklagelser är en metod för politisk och psykisk utpressning.

– Om det fanns bevis skulle skulle de för länge sedan ha presenterats. Men fram tills nu, har ingen enda humanitär organisation, inklusive FN, inte ens utrett dessa anklagelser, såsom man gör i alla andra konflikter, och har alltså inte bekräftat utlåtandena. Dessutom använder de ryska luftstyrkorna precisionsvapen och genomför aldrig oprecisa bombanfall. Därför är de stora civila offer, som säger Kerry finns, helt uteslutna.

”SP”: – Hur kan man förklara dessa påhopp?

– Varje dag kommer det rapporter om små segrar för de syriska trupperna och någon by som återtagits. Avancemanget går långsamt, men ändå framåt. Med tanke på att den syriska armén är utmattad av fyra års krig, kan man inte förvänta sig något annat. Men offensiven går framåt och det erkänns även av de som kritiserade närvaron av de ryska luftstyrkorna i Syrien. Det är därför sådana uttalanden kommer. Deras mål är att få motståndaren ur balans och på något sätt försöka ta över initiativet. Förresten, den brittiska BBC-film om tredje världskriget, som kom alldeles nyss, kan inte ses på något annat sätt än ett direkt angrepp på Ryssland, är också en del av strategin i väst.

När det gäller Syrien, är USA och dess allierade nu på plågsam jakt efter en formel som låter dem bli av med Ryssland, och för att utnyttja Rysslands deltagande där till gagn för sig själva. De hoppas kunna använda de framgångsrika operationerna, för att sedan låta oppositionen och kurderna göra slut på IS och putta ut Ryssland från den politiska processen för att forma landets framtid. Militärt har amerikanerna hamnat i en mycket svår situation. De har satsat på kurderna, som de såg i rollen som sitt eget infanteri. De hoppades genom USA:s stöd, att kurderna skulle överta Raqqa och ta initiativet från Ryssland.

Men det händer inte, delvis på grund av att USA har nära förbindelser med Turkiet, som ser kurderna som en terroristorganisation och för en hård kamp mot dem. Amerikanerna är i ett dödläge, och med sådana uttalanden försöker de flytta uppmärksamheten från den rysk-syriska koalitionens framsteg och fokusera på något annat. Denna taktik har amerikanerna upprepade gånger använt i andra militära konflikter.

Med eller mot IS?

25 november 2015

NATO-landet Turkiet sköt igår ner ett ryskt stridsflyg som återvände från uppdrag att förgöra IS-mål i Syrien. Att kämpa mot IS i Syrien gör man på begäran av Syriens regering. Ett agerande som ligger helt inom internationell rätt.

Den ryska flygbasen ligger nära den turkiska gränsen i Latakia, vilket gör att ryska stridsflyg kommer mycket nära den turkiska gränsen när de lyfter och ska landa, i synnerhet då gränsen är mycket krokig.

Trots att väst, NATO, USA, EU och Turkiet säger sig vilja slå ut IS, väljer alltså Turkiet att skjuta ner det ryska flygplanet, trots att det inte råder minsta tvekan om att det INTE ANFÖLL Turkiet utan av misstag möjligen kommit innanför landets gränser!

Inte nog med det. Piloterna lyckas katapultera sig ut, men skjuts ihjäl under sin nedfärd på syriskt territorium, helt i strid med Genevekonventionen. Bakom förefaller s.k. moderata rebeller från en gren av Al-Qaida som kallar sig Turkmeniska milisen ligga. Filmklipp som släppts, där den döde ryske piloten ligger omringad av rebeller, återger rebellerna skandera Allahu Akbar.

Var hörs fördömandena över detta från väst? Ingenstans! Pentagons talesmän säger att det inte är deras sak. Obama under presskonferens med Hollande på visit, säger att Turkiet har rätt att försvara sig och att Ryssland slår mot icke-IS-mål i Syrien! Obama ser alltså fortfarande existensen av moderata terrorister i Syrien!

Som den ryska sidan tidigare sa: ser man ut som en terrorist och beter sig som en sådan, är man också en terrorist; dödar man på ett moderat sätt eller skär huvudet av oskyldiga, spelar ingen roll! Som många utrikesanalytiker redan sagt: det går inte att göra åtskillnad mellan goda och onda terrorister i Syrien, vilket alltså USA fortfarande hävdar.

USA kämpar alltså med näbbar och klor för att få till ett psykologiskt motstånd till Ryssland i Syrien. Jag skulle gissa att amerikanska/NATO-rådgivare i största hemlighet har initierat och har ett finger med i gårdagens nedskjutning.

Får hoppas att Hollande kan lyckas ena åtminstone en del av västländerna att samarbeta med Ryssland mot den gemensamma fienden IS. Som Ryssland mängder av gånger sagt, först måste IS bekämpas, sedan ska man initiera en politisk process i Syrien. Ja faktiskt har ju denna redan inletts efter att ett möte med den syriska oppositionen ägt rum i Moskva. ”För tidigt” var de falska kommentarerna från Vita huset.

USA fortsätter underblåsa IS

13 oktober 2015

Igår bekräftade amerikanska försvarsdepartementet att man försett den s.k. ”oppositionen” i Syrien med 50 ton ammunition. Denna släpptes från flygplan.

Man har också sagt att man ska fortsätta att leverera anti-tank-missiler till den s.k. oppositionen. Tidigare har dessa vapen levererats i stor omfattning. Varför IS nu har sådana vapen i sin besittning kunde man inte förklara från försvarsdepartementets sida.

USA fortsätter alltså att underblåsa konflikten och ger indirekt stöd till IS. Världen borde reagera!

USA:s dolda agenda i Mellanöstern

12 oktober 2015

Ryssland bekämpar mycket framgångsrikt IS, tillsammans med och på begäran av den syriska regeringen. Eftersom det är Syrien som önskat denna hjälp är den också internationellt legitim, till skillnad från de amerikanska och dess allierades bombningar, vilka skett helt utan sådan begäran eller med mandat från FN.

Äntligen sätts stopp för denna vidriga grupp som skär huvudet av barn, kvinnor och andra, som eldar upp människor levande och som tillintetgör några av mänsklighetens viktigaste historiska minnesmärken. En grupp som efter amerikanska insatser i Afghanistan, Irak och Syrien fått kraftigt utökat svängrum och nu hotar sprida sig med sitt kalifat via Nordafrika ända till Portugal.

Man kan ju då tycka att USA med allierade skulle sända hälsningar av tacksamhet och uppmuntra de insatser man gör. Icke. Istället hittar man på att Ryssland attackerar moderata rebellgrupper, att missiler avfyrade från Kaspiska havet från ryska krigsfartyg slagit ner i Iran. Det sistnämnda bevisat som felaktigt av ryska försvarsledningen och också dementerat av Iran, men flitigt rapporterat i västpressen, också den svenska.

När det gäller de moderata rebellerna har den ryska försvarsledningen gång på gång frågat sina amerikanska kolleger vilka dessa är och var de befinner sig. Man har bjudit in dem till kommandocentralen i Moskva, bett om koordinater, man har föreslagit dem samarbeta öppet och ärligt, för att tillsammans tillintetgöra IS. Icke. Inte ens ett svar har man fått.

Mycket av vapnen, men också alla Toyota-bilar IS har, är inskaffade för amerikanska pengar till de s.k. moderata rebellerna, men har sedan hamnat i händerna på IS. Rysk tv kunde igår visa hur ledaren för den s.k. moderata rebellgrupperingen satt ner och samtalade med IS-ledare. Som den ryska utrikesministern Lavrov uttryckte det: ser man ut som en terrorist, beter sig och handlar som en terrorist, då är man också det. Också i Sverige hör vi DN låta som sin herres knähund och uppmanar Ryssland att sluta bomba moderata rebeller (artikel i DN).

Anledningen till att USA med allierade under ett års bombande i Syrien inte haft något annat resultat än att IS ryckt fram, är att målet varit att störta Assad, gärna med hjälp av IS. Och inte bara Syrien. Samma strategi syns vad gäller Libyen, Irak och Afghanistan. Genom detta tror man sig sprida kaoset till Nordkaukasus och så småningom ända till Moskva. Förhoppningarna är att även nå Kina. Detta beskrivs mycket bra i denna artikel.

Ryssland försvarar sina egna intressen genom Syriens begäran; man vill inte ha kriget tillbaka i Nordkaukasus. Man kommer inte att sätta in marktrupper i Syrien och man ber om att samarbeta mot IS. Man gör insatserna helt öppet, informerar de allierades krigsledningar om tillslagen, något de allierade aldrig någonsin i sin tur gjort. När insatserna i Syrien är över vill man ha en politisk process där också en verklig opposition välkomnas. Men det är det syriska folket som ska bestämma, inte USA eller dess allierade. Ett högst rimligt förhållningssätt.

Ryssland bombar i Syrien

1 oktober 2015

Ryssland bombar sedan igår ISIS-mål i Syrien, och redan innan detta tillkännagivits kom bilder och kommentarer på sociala medier om att man bombat civila mål och dödat civila och USA-utbildade trupper. Sympatier till antiryssretoriken kom direkt från USA:s FN-sändebud Samantha Powell. Att den bevisats vara falsk spelar ju ingen roll. I vår svenska nyhetsförmedling är tongången liknande. I Rapport ikväll har man en mycket ifrågasättande ton: ”Ryssland säger sig bomba ISIS-mål men att det kommer andra uppgifter från t.ex. USA”.

Under ett års tid har USA och allierade bombat mål i Syrien. Ytterst lite har kommit ut vilka dessa mål varit och vilka resultaten blivit. Det enda som kunnat konstateras är att ISIS under tiden flyttat fram sina positioner markant i bl.a. Syrien. Dessa bombningar har skett helt utan begäran från den sittande ledningen i Damaskus och helt utan mandat från FN. Denna insats har alltså genomförts helt i strid med internationella regler. Var har de ifrågasättande artiklarna i västmedierna i allmänhet och de svenska i synnerhet stått att läsa om detta?

Rysslands agerande är det diametralt motsatta. Man har efter begäran från Damaskus och i koordination med militärledningen där assisterat med flyganfall mot ISIS och tillintetgjort ISIS:s vapenlager och ledningscentral i Syrien. Man har gjort detta helt i enlighet med internationell lagstiftning. Och det förefaller som att man hittills har  gjort det framgångsrikt, utan civila offer. Man har gjort det öppet, man har redovisat med detaljinformation och informerat även de allierade som bombar där utan tillstånd.

Dessutom har man bildat en organisation för att koordinera och bidra med information mellan Syrien, Ryssland, Iran, Irak och några länder till för att bättre och med färre offer genomföra attackerna. Man kommer inte att sätta in och har inte marktrupper i Syrien utan understödjer bara den syriska arméns kamp mot ISIS.

Vill Europa slippa strömmarna av flyktingar från de krigshärjade områdena i Mellanöstern och Nordafrika är det avgörande att förhållandena där blir sådana att människor inte tvingas fly för sina liv. Efter maktvakuum i Libyen, Irak och ett eventuellt kommande i Syrien har terrorgrupper som ISIS fyllt detta vakuum. Vill man göra något åt detta räcker det inte att bara handla verbalt, utan man måste också gå till handling. Precis som Ryssland nu gjort och i samråd och koordination med den lokala armén och med grannländerna.

De sista pusselbitarna för detta lades dessutom i FN under veckans möte där, vilket också förstärker FN:s roll i världen, vilket ju inte direkt kan sägas om USA:s agerande.

 

Putin i New York Times

12 september 2013

Rysslands president, Vladimir Putin, ger idag sin bild av Syrienkonflikten för det amerikanska folket i New York Times. Rekommenderas å det varmaste.

Humanitär insats leder till humanitär katastrof – följder av en militär operation i Syrien

2 september 2013

De senaste dagarna har höga amerikanska politiker, senatorer och även presidenten sjäv uttalat sig mycket bestämt att den syriska makten använt sig av kemiska vapen och att den måste straffas om USA ska tas på allvar. Andranik Migranyan, politisk kommentator, ger en tillbakablick i Izvestija vad tidigare amerikanska insatser i denna region för att ”rädda mänskliga liv” och ”nå höga humanitära mål” lett till.

Med början i Irakinvasionen med den påhittade förevändningen att det fanns massförstörelsevapen i landet och att Saddam Hussein gav stöd åt al-Qaida och islamistiska terrorister för att använda dessa mot USA och deras allierade. Alla vet att inga massförstörelsevapen hittades och invasionen rättfardigades i efterhand med att man stödde demokratins utveckling i arabvärlden.

Som resultat fick vi några hundra tusen döda irakier, miljoner flyktingar, tusentals dödade och skadade amerikanska och allierade soldater och ett land till stora delar i ruiner. Ytterligare ett resultat av denna aktion blev att landet delades i tre delar – en shiitisk, en sunnitisk och en kurdisk. Terrordåd tar fortfarande tiotals liv dagligen. Samtidigt påstår Obama-administrationen att uppdraget i Irak är slutfört!

Nästa räd i raden med syfte att försvara civila mot deras diktatorer var invasionen av Libyen. Landet var före invasionen bland de fem främsta bland de med högst utvecklingsdynamik i världen, enligt FN! Den USA-ledda invasionen medförde att landet nu ligger i ruiner, att dess ledare brutalt mördades och att levererade vapen hamnade i islamistradikalernas händer. Instabiliteten spred sig vidare till Mali och angränsande stater. Även amerikanska diplomater mördades och framtiden för landet ter sig mycket oklar. Återigen slutförde amerikanerna sin ”humanitära mission” och lämnade landet i ruiner.

Nästa steg i den amerikanska missionen att sprida fred och demokrati var inblandningen i den arabiska våren i Egypten. När demonstranter krävde Hosni Mubaraks avgång i Kairo fick snabbt stöd av den amerikanske presidenten, trots att Mubarak varit deras trogne vän och allierad i 30 år och skött åtaganden gentemot Israel fastlagda i Camp David och som bidragit till stabilitet i regionen. Istället för Mubarak trädde det muslimska brödraskapet in och med dem islamistiska radikalister. Mycket snart fick bröderna majoriteten av det egyptiska folket emot sig och man demonstrerade på nytt. Resultatet blev en militärkupp och situationen blev sämre än innan Mubarak. Istället för Mubaraks diktatur med insprängda civila institutioner, har man nu en öppen militärdiktatur. Det var onekligen ytterst naivt att tro att Mubarak kunde ersättas med ett demokratiskt styre. Landets ekonomi är nu till stora delar förstörd, ett hotande långvarigt inbördeskrig mellan armén och det muslimska brödraskapet ligger för dörren, möjligen med alternativet i form av en hårdför militärmakt med många offer som följd.

Slutsatsen är självklar; varje försök av den amerikanska makten att inblanda sig för att sprida fred och demokrati i arabvärlden slutar i total förödelse och kaos med många döda.

USA:s politik i regionen är ogenomtänkt, improviserad och med total avsaknad av strategiskt tänkande och skadar förstås fullständigt tilliten till landets förmåga att bära ansvar. En rad av länder, som inte räknar sig som amerikanska satelliter, kommer med självständig och ansvarsfull politik. Trots detta kräver man av andra att de ska följa de amerikanska besluten, trots alla misslyckanden i Nordafrika och Mellanöstern. Så har också de senaste två årens politik gentemot Syrien varit ett misslyckande.

Det står allt mera klart att Obama varken förstår eller känner sig engagerad i utrikespolitiken och inte insett USA:s ställning i världen idag. Och detta gäller hela den amerikanska utrikesadministrationen. Det ger en förklaring till hans improviserade och naivt ogenomtänkta utfall att Mubarak måste avgå, att Khadaffi måste lämna makten och att nu också al-Assad måste lämna. Konstiga personliga utfall mot ledare för betydelsfulla länder, som om utrikespolitiken nu är över och att de inte kan komma att behövas som hjälp i framtiden.

Frågan idag är inte om al-Assad är bra eller dålig, om man ska straffa honom eller inte eller ens om kemiska vapen har använts eller inte. Man borde fråga Obama-administrationen vilka som kommer till makten om man inför regimförändringar i olika länder, vilka konsekvenserna kan bli för det land och dess folk man anfaller och vilka konsekvenserna blir för angränsande länder och alla internationella relationer. I Washington ger man inga svar. Där är utrikespolitiken en show med improvisationer av deras president Barak Obama.

Det viktiga och avgörande är att om något undsluppit den amerikanske presidenten, så måste det förverkligas. Annars förlorar USA anseende och respekt i världen. Efter att presidenten uttalat att Mubarak borde avgå, organiserade Pentagon kuppen i Egypten och avsatte honom med hjälp av egyptiska generaler. Om presidenten sagt att al-Assad måste avgå, vilken politisk lösning skulle kunna vara alternativet? Om Obama säger så, vill inga oppositionella ledare sätta sig vid förhandlingsbordet, eftersom de vet att USA ändå kommer att slå till med robotar och avskaffa al-Assads styre. Om Obama sagt att det användes kemiska vapen, innebär det att al-Assad gått över den röda linjen och ska straffas, oavsett vem det var som egentligen använde de kemiska vapnen!

Något som ofta glöms bort i dessa sammanhang är att balansen mellan shiiter och sunniter i denna del av världen är mycket skör. Iran, irakiska shiiter, Syrien, Hizbollah och Hamas utgör en informell koalition mot Saudiarabien, Qatar, Turkiet och andra sunnitiska länder i närområdet. Av förståeliga skäl räcker en alldeles så liten rubbning av denna balans att situationen i dessa länder och i hela regionen allvarligt och katastrofalt kan förändras. Om t.ex. det skulle väga över till sunniternas fördel, hamnar Israel i ett farligt läge mot radikala islamister. Detta i sin tur kan leda till en allvarlig militarisering av islamistgrupperna och ett allvarligt hot mot Europa.

Av detta framgår att varken Irak, Libyen, Syrien eller Egypten hotar freden och de internationella relationerna. Det största hotet mot stabilitet och hela systemet av internationella relationer kommer från en betydligt starkare militärmakt – USA, där lekmän till utrikespolitiker ledda av ”välgörande ändamål” drar in USA i andra länders konflikter och där länderna då får genomlida inrikeskriser och kaos. Genom USA:s agerande i dessa länder förvandlas lokala konflikter och problem till med tiden olösbara globala problem. USA vill göra mänskligheten lyckligare men inser inte själva vilken roll man borde inta i världen. Ett hopp finns därför i den utrikespolitik som förs av länder som Ryssland, Kina, möjligen Indien och Brasilen samt för de krafter som tillväxer inne i USA, t.ex. senator Rand Paul, vilka i bästa fall skulle kunna minska följderna av de amerikanska ”humanitära insatserna” med kaos och brutalt massdödande som resultat.

Eller är det så att den hök-ledda amerikanska utrikesadminstrationen inte alls är så amatörmässig som det vid en första anblick kan tyckas? USA, som fortfarande ledande ekonomisk makt i världen, ser sitt världsherravälde krympa och sin dominanta roll hotas. Utvecklingen i Kina, Ryssland, Indien och Brasilien inte minst medför att man inte lika lätt får stå oemotsagda längre. Europa med EU utgör också ett potentiellt hot mot den amerikanska hegemonin. Genom att gynna de radikalt islamistiska krafterna kan man destabilisera inte bara Europa utan också Ryssland. Retoriken och understödet till konflikten då Georgien invaderade Sydossetien, vilket stoppades av Ryssland, visar ju faktiskt med all önskvärd tydlighet just detta. Det förtäckta amerikanska robotförsvaret i Europa faller då också väl in i bilden. Allting blir då mycket enklare att förstå när det gäller den amerikanska utrikespolitiken. Måtte jag ha fel.

Syrienkonflikten

29 augusti 2013

Carla del Ponte, tidigare statsåklagare i Schweiz, medlem i FN:s specialkommission för undersökande av brott mot mänskliga rättigheter i Syrien, tidigare åklagare för den speciella krigstribunalen i Rwanda och krigstribunalen för f.d. Juguslavien där Slobodan Milosevic var den huvudanklagade, hävdar att FN:s expertkommitté inte har funnit bevis för att det skulle vara den statliga armén som ligger bakom den förmodade attacken med kemiska vapen i Damaskus under föregående vecka. Korrespondenten Dmitry Zelenin rapporterar via ITAR-TASS att vittnesuppgifter, från drabbade i östra Huta nära Damaskus, klart indikerar att nervgasattacken med sarin var utförd av oppositionella krigare. Reuters skriver vidare att al-Qaida opererar kraftfullt i Syrien just nu och mot den sittande regeringen. Tidigare har Carla del Ponte framfört att FN har starka, men inte helt avgörande, bevis för att kemiska vapen också användes av oppositionella i Aleppo.

Vladimir Chizov, permanent representant för Ryssland i EU, säger i ITAR-TASS 28 augusti att försöken att lägga fullt ansvar för den senaste kemattacken på Damaskus ger en deja-vu-upplevelse från början av NATO:s Balkanoperationer och USA:s krig i Irak. Ryssland utrikesminister Sergej Lavrov höll igår ett telefonmöte med FN:s specielle representant och Arabförbundets Lakhdar Brahimi, där han menar att en militär lösning av konflikten ovillkorligen skulle leda till en destabilisering inte bara av Syrien utan av hela regionen.

Ikväll rapporteras också om att oppositionen i Storbritannien försöker bromsa den miltära lösning som David Cameron, säkert understödd av USA, försöker forcera fram. Svenske utrikesministern Carl Bildt framförde liknande synpunkt i Rapport igår kväll.

Det är frapperande att USA, Storbritannien och Frankrike så kraftigt ger sitt stöd till den syriska oppositionen som bevisligen genomfört vidriga attacker. Bland de senare var då hundratals kurder, kvinnor som barn, fick halsarna avskurna och kropparna lemlästade i nordöstra Syrien, en massaker, med samma omfång som den senaste kemattacken, men som gick i stort sett spårlöst förbi de svenska medierna. Eller den när en oppositionell krigsherre skär ut sitt offers hjärta och äter upp det medan han filmas. Barbari är ett svagt ord i sammanhanget!

Syrien – nytt världskrig i antågande?

25 augusti 2013

Med all sannolikhet användes kemiska vapen i veckan då många människor fick sätta livet till i Syrien. Det globala fördömandet var totalt – även Ryssland, Kina och Iran framförde det oacceptabla. När påtryckningarna ökat har till slut den syriska regeringen gått med på att släppa in FN-personal för att undersöka det inträffade. När det nu också i mycket pekar på att det var rebellsidan som stod bakom attacken, inskränks FN:s mandat till att bara undersöka om kemiska vapen använts, inte vilka som kan tänkas ligga bakom. USA anas ligga bakom och hävdar nu att den utkrävda FN-inspektionen är för sen! Man har skickat nya krigsfartyg till östra Medelhavet och är inte intresserade av att det uppdagas att rebellsidan, de krafter som man vill stödja, kan ligga bakom attacken.

Detta är förstås fullständigt oacceptabelt för Ryssland, som menar att man inte ensidigt kan stödja islamisterna på rebellsidan. USA hotar att själva ingripa och får kanske stöd av Cameron i Storbritannien. Vad händer om Ryssland känner sig tvingat att samtidigt gå in och stödja Assad? Risken är uppenbar för en upptrappning och en konflikt med globala följder, tack vare den törstande krigslobbyn i USA. Måtte fler vakna och protestera mot den amerikanska hegemonin!