Archive for the ‘Gaskonflikten’ Category

Tecken på uppvaknande?

13 maj 2014

Katrina van den Heuvel skriver i Washington Post allt det Ryssland redan sagt från det att Ukrainkrisen startade på Majdan. ”Ukraine needs Russia and the West”.

När Ukraina skulle ta ställning till utökat samarbete med EU framförde Ryssland att man borde sitta ner alla tre tillsammans och diskutera fram en lösning tillfredställande för alla tre: Ukraina, EU och Ryssland. EU sa nej, det är bara en angelägenhet mellan EU och Ukraina!

När kuppregeringen med neonazistiska och fascistiska representanter tog plats i Kiev sa Ryssland att det kommer att bli problem i östra Ukraina. Låt oss sitta ner och diskutera om hur en federativ lösning INOM Ukraina skulle kunna rädda landet från kaos. Nej, säger både USA och EU. Dessutom ska Ryssland bestraffas!

Nu har Ryssland, trots 3,5 miljarder dollar i skuld för levererad gas, meddelat 18 mottagare av gas i Europa att vi måste sitta ner och finna en lösning, för Ryssland kan inte fortsätta leverera gratis gas för evigt. Första som svarar är USA, som inte ens fått något brev. Den andra är Barroso, som inte heller fått något brev! Ingen i Europa är intresserad av att hjälpa till!

Resultatet kommer bli att Ryssland, exakt enligt ingångna avtal, endast kommer att leverera den gas man får betalt i förskott för. Förra gången det skedde, stal Ukraina då den transitgas som skulle till Europa. Naturligtvis lades skulden på Ryssland!

Denna artikel i Washington Post, även om det är som ”Opinion Writer”, kan i bästa fall vara tecken på ett långsamt uppvaknande.

Annonser

Vitryssland trilskas men Ryssland svartmålas

21 juni 2010

Återigen vinklar dn.se när nu Vitryssland inte vill betala den kraftigt rabatterade gas man får från Ryssland. På dn.se och i flera svenska dagstidningar kan man åter läsa att ”Ryssland stänger gas”. Vitryssland har i år 10% rabatt på gaspriset, men vill ändå inte betala för gasen utan önskar betala med varor och maskiner. Enligt avtalet från 31 december 2006 ska Vitryssland betala 169 dollar per 1000 kubikmeter, men betalar endast 150 dollar, vilket nu gjort att man dragit på sig en stor skuld. Förhandlingar mellan ryska Gazproms vd Alexander Miller och den vitryska delegationen ledde inte till något. I ett första steg kommer Gazprom att begränsa gasleveranserna med 15%. President Dmitrij Medvedev uttryckte saken så att man inte önskar betalning med pajer, smör och ost utan måste få pengar för levererad gas. Bl.a. redogör idag rbc.ru för gaskonflikten.

Vitrysslands president Lukasjenko verkar ha iklätt sig rollen, som tidigare innehades av Ukraina, att utnyttja ryssfientliga strömningar i väst för att svartmåla Ryssland och pressa sig till bättre priser. Dn.se har åter fallit in i detta mönster.

Vad vill vi med Ryssland?

7 november 2009

Tina Meri refererar i dagens Sydsvenskan (En järnridå i havet), apropå den ryska gasledningen Nord Stream, att Ryssland håller på att fjärma sig mer och mer från demokratin. Hon tycker också att Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson varit befriande orädd, som vågat kritisera regeringens ja till gasledningen. Hon hänvisar till att man i Polen varit orolig att gasledningen ska bli ett vapen i handen på Kreml för att utöva utpressning mot omkringliggande länder samtidigt som det hänvisas till rykten att ledare för Nord Stream är vän med Vladimir Putin.

Detta är en typisk svensk ledarkommentar i en typisk svensk dagstidning, när det gäller skildringen av den ryska situationen. Hur kommer det sig att man så oemotsagd år efter år kan få trampa på i de invanda fotspåren från kalla krigets dagar? Jag tror det är mångfacetterat. Språket är förstås ett stort hinder. Människor här kan inte själva undersöka hur olika uppgifter stämmer, då så få kan och allt färre läser och förstår ryska. Man blir hänvisad till de få och kraftigt vinklade källor som i dag styr informationen här. Dessa källor tycks ha förhoppningen att Ryssland i möjligaste mån ska isoleras, ondgöras och smutskastas, för man har sina hjärtan på andra sidan Atlanten och tror eller hoppas att USA ska spela en avgörande roll när det gäller den europeiska Östeuropapolitiken. Det är ju ingen hemlighet att stora delar av journalistkåren har sina sympatier till vänster. En del av dagens skriverier kan säkert ha som bakgrund en slags besvikelse, öppen eller undermedveten, över att det kommunistiska bygget misslyckats och att en mer kapitalistisk inriktning har blivit föredömet.

Ryssland har inte en enda gång utövat politisk påtryckning genom sin energipolitik efter murens fall, såsom ofta fortfarande framhävs i våra medier. Vad som skett är att transitländerna slutat att antingen betala för levererad gas eller slutat transitera gas till västra Europa, och då har Ryssland temporärt stängt av gasleveranserna. Detta har utnyttjats flitigt mot Ryssland. Vilket annat land hade agerat annorlunda? Jag skulle vilja hävda inget! Det var ju t.o.m. så att elleveranserna till gatubelysning mm till en nordsvensk stad för några år sedan stängdes av för att kommunledningen inte kom överens om elpriset, som jag skrivit tidigare om i denna blogg. Nu väljer många medier att agera helt annorlunda, när samma fenomen utspelar sig med Ryssland som en av aktörerna. När det som ett argument i Rapport under veckan hävdas att Nord Stream är ett sätt att tjäna pengar och underförstått inte är ett projekt för att behjärtansvärt hjälpa Europa med energiförsörjningen, häpnar man! Naturligtvis är detta ett kommersiellt projekt! Men för att inte varje vinter ha problem med transitländer som trilskas för att få så billig gas som möjligt, kan många av problemen undvikas om gas inte levereras dessa vägar – förstås! Dessutom kommer Sverige, Danmark och Finland nu istället kunna dra in många miljoner kr i transiteringsersättningar för gasen.

Visst finns det många och stora problem i Ryssland. Korruptionen är utbredd och infrastrukturen på många platser eftersatt. Men när kunde man senast i svenska medier läsa om de enorma insatser man gör t.ex. när det gäller korruptionsbekämpning? Så gott som dagligen redogörs för olika tillslag i den statliga nyhetskanalen Vremja. Både president Medvedev och premiärminister Putin tar ständigt upp detta problem. Ett i raden av många åtgärder är att alla parlamentsledamöter och deras familjer numera måste redovisa alla sina inkomster. Enorma insatser görs för att förbättra standarden på bostäder och vägar, att komma till rätta med kriminalitet, men dessa positiva åtgärder skildras aldrig här.

Även om det rapporterades vissa problem, genomfördes under hösten kommunalval för första gången i Ryssland och Medvedev talar ofta om hur de demokratiska strukturera i Ryssland ska utvecklas. Dock är jag övertygad om att Ryssland behövt den förstärkta centralmakt under åren efter den kaosartade tid som följde efter Jeltsins maktinnehav. Annars hade risken varit stor att Ryssland skulle falla sönder och en mycket orolig politisk period med stark påverkan på övriga Europa skulle ha följt. Nu är man på rätt väg och både Putin och Medvedev styr förtjänstfullt skutan i rätt riktning. Särskilt imponerar den senaste tidens utrikespolitik med mycket stabil, saklig och lugnt handlande; man har inte låtit sig provoceras av diverse utspel, som t.ex. GM:s senaste beslutsändring när det gäller försäljningen av Opel. Reaktionerna i Tyskland var betydligt kraftfullare, trots att Ryssland drabbas mycket hårt. Man glömmer lätt att över 80 år av totalitärt styre inte sopas under mattan över en natt.

Därför är det synnerligen okonstruktivt att ständigt hänvisa till att Putin tjänstgjort inom det forna KGB, att ensidigt uppmärksamma bara de problem man aktivt kämpar med och inte alls nämna de åtgärder man sätter in för att bemöta dessa. För visst vill väl de flesta ha ett demokratiskt välmående och politiskt stabilt Ryssland som granne? Då måste man också stödja en sådan utveckling och se bortom de dimridåer som så ofta läggs ut av misantropiska svenska vänsterjournalister.

Putin ringde Reinfeldt

1 november 2009

Rysslands premiärminister Vladimir Putin ringde i dag upp Fredrik Reinfeldt och bad honom informera EU om att det åter ser ut att bli problem med gas till Ukraina, rapporterar den statliga ryska tv-kanalen Vremja nu i kväll. Ryssland har betalat Ukraina 2,5 miljarder dollar i förskott för transitering av rysk gas till Europa fram till och med första kvartalet 2010. Trots detta meddelar Ukrainas premiärminister Julia Tymasjenko, i samtal till Putin, att man inte har råd att betala för den gas Ryssland levererat för Ukrainas egen konsumtion under oktober. Enligt det avtal som nu finns mellan Ryssland och Ukraina kan då Ryssland avbryta gasleveranserna till Ukraina, om betalning inte gjorts inom fem dagar efter månadens utgång och därefter kräva betalning i förskott. Flera källor gör gällande att Ukraina därutöver har mångmiljardbelopp i guldreserver att ta av, om man hade velat. Ukrainas president Jusjtjenko ser ut att önska en återupprepning av gaskonflikten, vilket han tror skulle gynna honom i det stundande valet.

Förra vintern var ju situationen liknande och då avbröt Ukraina transiteringen och tog själva gasen. I svenska medier kunde vi då läsa hur Ryssland påstods stoppa gasleveranserna igen. Och fortfarande hörs politiker uttala sig om Ryssland som använder detta som politiskt påtryckningsmedel! Ryssland föreslog ju till och med att man kunde tänka sig att tillsammans med EU hjälpa till med att lösa finansieringen av Ukrainas gas, men fick kalla handen. Vågar man hoppas på ett mer kraftfullt agerande från EU gentemot Ukraina denna gång? Troligare är väl att vi åter får läsa nidvisor om påhittad rysk obstruktion i svenska tidningar.

Nytt ryssfientligt utspel av SvD och DN

4 juni 2009

DN och SvD tröskar på i inkörda rysslandsfientliga hjulspår och svartmålar återigen ryska försök att försöka få övriga Europa att förstå och framför allt lösa problematiken med kommande gasleveranser.

Antag att Sverige exporterar elektricitet för miljardbelopp till något land nere i Europa via kabeln under Östersjön som anlöper i Polen, och att elektriciteten konsumeras av Polen, när det t.ex. är Tjeckien som inhandlat den. Man har i förväg betalat mycket höga tranisteringskostnader till Polen för att skicka elen vidare. Ponera vidare att Polen har mycket stora ekonomiska problem och inte har råd att betala för de elleveranser man själva förbrukat, men inte betalat för och att Sverige då ber övriga EU om ekonomiskt bistånd för att tillsammans hjälpa Polen, så att Tjeckien kan få sin el. Då hade DN och SvD skrivit att det vore en självklarhet att EU skulle ställa upp och att Sverige förstås ska ha betalt för miljardförluster pga försvunnen el. Rubrikerna hade svartnat betydligt om EU och Tjeckien svarat att detta enbart är ett problem mellan Sverige och Polen.

Exakt sådan är situationen vad gäller den ryska gasexporten via Ukraina till Västeuropa. Ryssland har betalat enorma belopp i förskott för transiteringen av gas genom Ukraina till Europa. För att så ska kunna ske ska Ukraina fylla på stora gasdepåer inne i landet. Denna gas har man själva förbrukat och denna vecka skulle man ha betalat flera miljarder för redan levererad gas. Detta kommer man med all sannolikhet inte att göra och därmed kommer förråden inte att kunna fyllas på inför kommande vinter. Ryssland har flera gånger varnat för detta och bett EU om hjälp att tillsammans med Ryssland hjälpa Ukraina med dessa betalningar. Men inte, José Manuel Barroso och Javier Solana säger blankt nej med den skruvade motiveringen att det är ett problem mellan Ryssland och Ukraina!

Ändå fortsätter landets största dagstidningar att snedvrida bilden och skapa opinion mot Ryssland, som den stora osäkerhetskällan vad gäller energileveranser till Europa. Man verkar inte alls intresserade av en konstruktiv och pragmatisk lösning, utan ser hellre att ännu en gång få smutskasta och motarbeta en konstruktiv lösning med Ryssland, som den vinnande politiken.

EU kör över Ryssland

23 mars 2009

Ryssland erbjöd tidigare hjälp att tillsammans med EU hjälpa Ukraina rusta upp det ukrainska gasledningssystemet för att säkra gasleveranserna till västra Europa. Man fick då beskedet att EU inte har råd att investera i ett sådant projekt. Idag undertecknade EU och Ukraina ett avtal om just en sådan upprustning och lämnade Ryssland utanför, trots att gasen ju levereras från just Ryssland. Först har man inte råd, men sedan har man! Ett motiv EU anger för att upprusta ledningarna är att säkra ökade gasleveranser! Detta utan att alls inkludera huvudleverantören, inte ens i samtal och överläggningar! Vladimir Putin reagerade mycket negativt och förklarade att avtalet är ogenomtänkt och oseriöst och att det kan försämra relationerna till EU. Man kan ju tänka sig hur Sverige skulle reagerat om t.ex. beslutet att bygga Öresundsbron projekterats, diskuterats och förhandlats utan att inblanda Sverige. Hade förstås varit helt oacceptabelt.

Nabucco åter prioriterat av EU

20 mars 2009

Polen och Tjeckien tvingade EU att åter ta upp det vansinniga Nabucco-projektet som prioriterat projekt, vilket innebär att 200 miljoner Euro destineras till gasledningsprojektet. Detta trots att ingen gas finns att fylla ledningen med och trots att Ryssland redan projekterar den mer eller mindra parallella South stream. De forna östländerna tävlar med varandra att jäklas med sin stora granne i öster.

Amerikanska Nabucco får minskat stöd från EU

18 mars 2009

Russia Today rapporterar att det amerikanska gasledningsprojektet Nabucco inte längre är ett högprioriterat projekt för EU. Det heter att det framförallt var den tidigare amerikanska administrationen som drev på projektet, trots att det också då var uppenbart att det inte fanns tillräckligt mycket gas för att fylla ledningarna. Naturligtvis var detta också en strategi riktad att negativt påverka ryska intressen. I stället har nu europeiska politker till slut kommit till insikt att de ryska projekten South stream och North stream är mer värdefulla att satsa på. South stream ska gå under Svarta havet och vidare till Sydeuropa via Bulgarien och Serbien. Förståelsen att North stream också är ett mycket värdefullt projekt för både Ryssland och västra Europa, torde dock dröja bland svenska politiker. Detta trots att den av Ukraina orsakade gaskonflikten från i höstas borde finnas färsk i minnet, så är förståelsen av denna från svenska politikers sida minimal.

DN missleder sina läsare

18 januari 2009

DN skriver i sin nätupplaga på söndagsmorgonen om gaskrisen ”Därefter trissade Ryssland ytterligare upp priskraven till 450 dollar och stängde av gaskranarna inte bara för Ukraina utan även för andra europeiska länder.” (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=874892). Så var det alltså inte! Ukraina stoppade transiteringen när Gazprom fortsatte att pumpa in gas i Ukraina för vidare transport till övriga Europa. När gasen försvann i Ukraina ansågs det givetvis meningslöst (och dessutom ekonomiskt vansinnigt) att hålla gastrycket uppe varvid gasleveranserna avbröts. Genom att lägga skulden på Ryssland målar man i svenska medier åter igen upp bilden av Ryssland som boven i dramat medan det i själva verket är Ukraina som orsakat stoppet. Budskapet att den store fienden i öster fortfarande lever är viktigare än fakta – som så många gånger tidigare. Ryssland och Ukraina hade undertecknade och gällande avtal om transiteringen som gällde fram till 2010 och separata avtal för gasleveranserna till själva Ukraina. I kontrakten fanns också skrivningar om att transiteringen inte skulle påverkas vid en eventuell konflikt när det gäller leveranserna till Ukraina. Detta struntar Ukraina högaktningsfullt i och håller stora delar av Europa som gisslan!

Gaskrisen ser ut att vara löst

18 januari 2009

Först efter midnatt kom Rysslands och Ukrainas premiärministrar Vladimir Putin och Julia Tymachenko ut från sina slutna förhandlingar i Moskva. Med sig hade de en överenskommelse att Ryssland ger Ukraina 20 % rabatt på gaspriset under 2009 samt att Ryssland får samma transitavgifter som under 2008. I överenskommelsen står också att Ukraina från 1 januari 2010 ska betala fulla marknadspriser för sin gas. Priset Ukraina får betala 2009 är alltså klart högre än de 250 dollar per tusen kubikmeter, som man tidigare inte accepterade. Vad som sker med den stora skuld för gjorda gasleveranser Ukraina erhållit 2008, men ännu inte betalat, framgick inte av nyhetsrapporteringen nu på morgonen.

Premiärministrarna uppmande, direkt efter förhandlingarnas slutförande, sina respektive gasbolag (Gazprom och Naftagas) att ta fram dokument med det överenskomna innehållet för underskrift under dagen, så att leveranserna i bästa fall skulle kunna återupptas senast på måndag.

Det är också oklart hur det förslag som president Medvedev föreslog i går, på det blixtinkallade mötet i Moskva, tagits emot. Han presenterade en idé att ett konsortium med berörda gasbolag i Europa skulle bildas med delat ansvar för att gas från Ryssland transiteras till övriga Europa. En remburs (letter of credit) skulle ställas till Ukraina så att pengar skulle betalas ut till Ryssland om gas försvinner vid transiteringen. Eftersom Ryssland rabatterat gasen till Ukraina allt sedan Sovjetunionens upplösning 1991, och bara under 2008 därmed gick miste om 12 miljarder dollar, gör att Europa också borde ta sitt ansvar och hjälpa till med utvecklingen i Ukraina. Samtidigt finns flera länder med klart sämre ekonomi än Ukrainas, som i dag betalar fullt marknadspris, som Medvedev påpekade.