Ryssland kommer att svara med motsvarande utplacering av interkontinentala ballistiska missiler utrustade med teknik för att oskadligöra de amerikanska motsvarigheterna (NMD).

Dessutom kommer Ryssland överge avväpningsprocessen som statueras i START-fördraget, om USA inte överger tankarna på ett europeiskt missilförsvar. Medvedev sade att Ryssland är oroat över den potentiella spridningen av missiler och andra missilförsvarssystem nära den ryska gränsen och i farvatten intill Ryssland.

President Medvedev har därför gett försvarsdepartementet uppdraget att omedelbart ta i drift ett radarsystem i Kaliningrad, som ska ge tidig varning för missilattacker, som ett svar på USA: s vägran att dra tillbaka missilplanerna. Enligt presidenten bör ett system av luft- och rymdförsvar av Ryssland vara en prioriterad fråga och stärka skyddet av landet.

Samtidigt sa presidenten att Ryssland inte kommer att stänga dörren för en dialog med USA och NATO om att lösa problemet med EUROPRO (det europeiska missilförsvaret).

Ryska och amerikanska presidenter har haft fortsatta konsultationer i frågan om missilförsvar, men inte kunnat nå konsensus.

USA har tidigare sagt att man inte kan ge några garantier att missilerna inte utgör något hot mot Rysslands försvar, eftersom missilförsvaret rör enskilda NATO-länder, vilket meddelats av den amerikanska statssekreteraren Wendy Sherman med ansvar för politiska frågor. Moskva fortsätter dock att kräva just sådana garantier.

I inslaget uttalade sig även den tidigare Massachusetts-guvernören Mitt Romney, en av de ledande republikanska presidentkandidaterna inför primärvalen i början av nästa år. Han var starkt kritisk till att den amerikanska administrationen gjort eftergifter till Ryssland.

Hade liknande uttalanden slunkit ur munnen på ryska politiska ledare gentemot USA, hade reaktionerna sannolikt blivit mycket kraftiga – inte minst i den amerikaälskande svenska pressen. Här uttalar sig kommande amerikanska presidenter, vilket onekligen kan verka bekymmersamt, när man hoppas på en förbättring av relationerna mellan USA och Ryssland.

USA:s recession gör att man från amerikansk sida känner sig allvarligt hotade, inte av Nordkorea eller Iran, utan av att Kina, Indien, Brasilien och Ryssland ska få ekonomiska övertag och att man inte längre i ensamt majestät kan diktera villkoren för alla andra länder. Sannerligen har man anledning till oro – en representant för en rysk politisk tankesmedja jag talat med menar att de redan förlorat det ekonomiska slaget.

När jag kontaktar Sydsvenskan svarar de att de ska kontrollera med sin källa i Moskva. Varför inte kontrollera själva? De flesta ryska medier har engelskspråkiga versioner på Internet? På detta subtila vis upprätthålls den negativa bilden av Ryssland i Sverige. Orkar inte ens journalisterna kontrollera vad som skrivs, hur ska vanliga läsare göra det?

Vitrysslands president Lukasjenko verkar ha iklätt sig rollen, som tidigare innehades av Ukraina, att utnyttja ryssfientliga strömningar i väst för att svartmåla Ryssland och pressa sig till bättre priser. Dn.se har åter fallit in i detta mönster.

Efter Norgebesöket flög Medvedev till Danmark där drottning Margrethe tog emot på flygplatsen. Under Danmarksvisiten bor Medvedev på ett av de kungliga slotten. Nya samarbetsavtal mellan Ryssland och Danmark är att vänta under besöket.

Jämför detta med Medvedevs besök i Stockholm nyligen under Sveriges ordförandeskap i EU. Vem tog emot presidenten vid anländandet? Maud Olofsson. Var bodde han? På hotell i huvudstaden. Men så besöks inte heller Sverige under den tre dagar långa Skandinavienresan. Inte heller några för Sverige nyttiga samarbetsavtal kommer att undertecknas. I stort sett ingenting har gått att läsa om detta viktiga besök i de svenska dagstidningarna – allt är som vanligt!

Tv-kanalen Imedi var tidigare i oppositionens ägo, men stängdes av den georgiska staten och Saakasjvili, när den visade avslöjande inslag om den korrupta georgiska statsledningen. Kanalen är nu återstartad och numera i statens regi och därmed kontrollerad av Saakasjvili. Den georgiska oppositionsledaren Nino Burdzjanadze kräver nu sanktioner mot tv-kanalen på grund av den omdömeslösa sändningen. Även Ryssland har reagerat mycket kraftigt mot provokationen. Konstantin Kosachov, ordförande för internationella relationer i ryska Duman, påpekade redan under lördagskvällen i de ryska tv-nyheterna Vremja, att händelseutvecklingen som föregick den georgiska invasionen i Sydossetien i augusti 2008, med påstådda ryska provokationer och falska tv-inslag, var mycket lika de som nu utspelas i Georgien.

Mycket intressant är att kommissionen NATO-Georgien i fredags hade ett möte i Bryssel där Georgiens minister ansvarig för Georgiens integration med NATO, Georgij Baramidze, var närvarande. Rysslands permanente företrädare vid NATO, Dmitrij Rogozin, uttalar sig att något på detta möte kan ha föranlett Saakasjvili att ge klartecken för det allvarliga tv-inslaget och att detta måste undersökas. NATO, och till viss del även EU, har ju sedan 2008 hjälpt till att kraftigt upprusta den georgiska försvarsmakten, så att den nu står kraftigare rustad än före kriget 2008. När i dag också Sydossetien rapporterar att georgiska truppansamlingar skett strax utanför den sydossetiska gränsen, utan att de internationella observatörerna från EU gjort någonting åt saken, är detta onekligen ett allvarligt och djupt oroande tecken.

Då många oppositionsledare de senaste åren antingen fängslats eller utvisats från Georgien och med en så labil ledare som Saakasjvili är farhågorna stora att ett nytt krig skulle kunna starta och rasera de försök som gjorts av den georgiska oppositionen när de varit på besök i Moskva för att återuppta de vänliga förbindelser och utbredda handelsutbyte som fanns mellan Ryssland och Georgien.

Det finns alltså all anledning att uppmärksamma detta ytterligare och kraftigt fördöma det georgiska agerandet. Då räcker det inte att beskriva tv-kanalen som privatägd, som DN gör idag. Medan tid finns borde man uppmärksamma vad den NATO-stödda upprustningen kan leda till i händerna på den slipsätande galningen Micheil Saakasjvili.

För nu precis 200 år sedan undertecknade tsar Alexander II en deklaration som förklarade Abchazien som en del av det ryska imperiet. Detta efter en önskan från det abchaziska folket. Under Sovjettiden blev Abchazien autonom republik av sovjetiska delrepubliken Georgien. Efter att Georgien blev en självständig nation när Sovjetunionen upplöstes 1991 hade både Sydossetien och Abchazien också denna rättighet att bilda självständiga nationer. I stället startade Georgien ett mycket blodigt krig mot dessa båda områden. Efter Georgiens militära anfall av Sydossetien sommaren 2008 erkände Ryssland 26 augusti 2008 Abchazien som en egen republik. Detta efter att sådan begäran framförts av den abchaziska ledningen flera gånger tidigare. Sedermera har även Nicaragua och Venezuela erkänt Abchazien som en egen stat.

Ryssland påpekar också nu att man önskar se Abchazien som en fri statsbildning, men avser att ge det unga landet sitt fulla stöd.